Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/7

Patrik Sjöberg går i terapi i SVT

Patrik Sjöberg går i terapi i en ny film. Samtidigt arbetar höjdhopparen och OS-medaljören med uppföljaren till succéboken Det du inte såg.

Våren 2011 publicerades Patrik Sjöbergs självbiografiska bok Det du inte såg. Där lättar han sitt hjärta och berättar, efter alla år av tystnad, om de sexuella övergrepp han som tonåring utsattes för av sin styvpappa: tränaren Viljo Nousiainen. Under flera år drogades och utnyttjades Patrik systematiskt, medan styvpappan hyllades som idrottstränare.

Bokens avslöjande chockerade idrottsvärlden, och rönte stor uppmärksamhet i hela Sverige. Nu skriver Patrik Sjöberg på uppföljaren:

– Du är den första som får veta det: det kommer en ny bok där jag bygger vidare på berättelserna i den första.  Jag vill inte att någon ska behöva gå igenom det som jag har fått uppleva, säger Patrik Sjöberg.

Nya filmen kommer nära

Också i aktuella filmen "Patrik Sjöberg i terapi" kommer vi honom nära. Kanske närmare än någonsin förut. Där rullar kameran under totalt sexton terapitimmar hos psykologen Rebecka Malm i Göteborg.

– Jag tänkte först bara cruisa igenom det där för att bli av med det, säger han.

– Men terapin har verkligen förändrat mig, Alla män borde gå och prata av sig om sina små och stora problem, och ingen borde skämmas. 

Filmen får premiär den 20 september på Bio Roy. Den 5 oktober visas den sedan på SVT. Regissören och producenten Thomas Reckmann har känt Patrik Sjöberg sedan 1980-talet, då de båda var friidrottare.

– Jag blev lika chockad som alla andra över att Viljo, som man ju alltid sprang på nere på vallen, hade utnyttjat Patrik.

Två andra som trätt fram och berättat om Viljo Nousiainens övergrepp är friidrottstränaren Yannick Tregaro och den norske höjdhopparen Christian Skaar Thomassen. I tv-dokumentären varvas terapisamtal med rörligt arkiv-material där en 14 och 15-årig Patrik Sjöberg syns tillsammans med sin tränare. 

"Terapi något för velour-människor'"

Från början var Patrik Sjöberg enligt regissören inte direkt pigg på att gå i terapi.

– Det var något "för velourmänniskor" tyckte han. Något han aldrig tänkte utsätta sig för. Med den inställningen blev det om möjligt bara ännu mer intressant, säger Thomas Reckmann.

Patrik Sjöberg ändrade sig, vilket han i dag är glad för.

– Det har varit skitjobbigt men fått mig att inse att vissa saker jag gjort beror på saker jag varit med om. Tack vare terapin kan jag nu se klarare varför det har blivit som det har blivit. Nu när jag vet vad de här samtalen gett mig kan jag känna att jag borde ha gjort det här redan för trettio år sedan.

Det är modigt bara att gå i terapi. Du lät dig också bli filmad. Hur vågade du det?

– Ja det är utlämnande både för Rebecka och för mig, men jag har ett djupt förtroende för henne. Jag känner ingen anledning att hänga ut vissa personer eller älta vissa saker. Det finns ändå gränser för vad man vill att svenska folket ska få veta. Redan som det är nu är det väldigt privat. Det är rakt i ansiktet, man blir utsatt när man sitter där. 

Vad har terapin gett dig, och kommer du att fortsätta?

– Ja. Jag tror inte att jag kan ändra hela min personlighet, men jag har fått vissa redskap och kan se på mig själv på ett annorlunda sätt nu. Jag har alltid haft svårt att ta beröm och varit mer öppen för kritik. Ibland har jag betett mig på ett sätt som inte varit ok, utan att förstå det. Jag menade kanske inget illa. Men jag har inte förrän nu fått lära mig att uppfatta hur andra människor uppfattar mig. Det där kan nog många människor känna igen sig i.

"En vagel i ögat på dem som inte vill se"

I dag arbetar Patrik Sjöberg aktivt inom organisationen Tre-ska-bli-noll, vars mål är att minska antalet sexualförbrytare. Han tror att det stora antalet sexuella övergrepp mot skolbarn kommer att bli en valfråga.

– Min bok var ett sätt att påverka politiker. En vagel i ögat på dem som inte vill se vad som sker varje dag. Varför pratar vi inte mer om det här? Pedofilerna flyger under radarn. Där spelar även filmen en viktig roll, för där pratar jag om hur och när det här hände mig.