Milou Allerholm, Sinziana Ravini och Fredrik Svensk har producerat sitt första nummer som redaktörer för Paletten, Sveriges äldsta och viktigaste konsttidskrift. Temat är konstens autonomi. Vad mer är: de deklarerar att temat kommer att förbli autonomi i de närmsta numren. Att Paletten fortsätter det framgångsrika spåret med temanummer är inte överraskande, och att låta ett tema sträcka sig över flera nummer i sträck väcker nyfikenhet. Målsättningen, meddelar triumviratet, är att åstadkomma fördjupning genom fortlöpande dialog.
Mycket är spännande läsning, särskilt Sinziana Ravinis och Johannes Björks diskussioner om estetisk autonomi. Ravini ställer frågan om den fria, autonoma konsten är beroende av en ofri värld. Det neoliberala systemet införlivar ju allt motstånd och omvandlar det till profit. Inte minst koloniserar kapitalismen våra drömmar och behov. Ravini är ”övertygad om att de viktigaste fältslagen äger rum i det imaginära rummet” och ger därmed konsten en viktig uppgift.
Även Björk diskuterar hur alla samhällsfunktioner underställs kapitalet. Det är högst tveksamt om konsten någonsin varit autonom, men kanske kan den estetiska erfarenheten vara det? Den bär, enligt Björk, på löftet om frihetens rike.
Offentlig finansiering är inte någon garanti för autonomi. Magdalena Malm, curator på MAP, påpekar i ett samtal att Stockholms landsting har som villkor att 70 procent av verksamheten riktar sig till barn och ungdom. Att arbeta med flera finansiärer, däribland näringslivet, ger henne därför större frihet. En fråga för kommande nummer är hur det är med Palettens autonomi, beroende som den är av statligt stöd?
I en tid när det finns så mycket snabbare medier än tidskrifter omdefinieras med nödvändighet deras uppdrag. Från att rapportera och redovisa till att förklara och fördjupa. För att travestera Marx: en konsttidskrifts uppgift är inte bara att förklara världen utan även att förändra den. Jag håller tummarna för att Palettens nya redaktion lyckas med det.
