På motståndarnas planhalva

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Det är ingen hemlighet att moderaterna vandrat åt mitten under Fredrik Reinfeldts treåriga partiledning. I ett antal av partiets tidigare profilfrågor har kursen lagts om på ett sätt som förvånat såväl politiska motståndare som egna medlemmar. Det har varit snabba och i vissa fall svårförutsedda förändringar. Svårförutsedda därför att de inte varit ideologiskt förankrade utan snarare frukten av en med tiden alltmer accentuerad pragmatism. Den moderata kursändringen omgärdas ofta av just ordet "pragmatisk". Det som brukar avses då är att det ideologiska arvegodset inte getts någon större tyngd när en ny politik har formats. Tvärtom har det gällt att känna av vilka frågor som varit möjliga att driva och vilka frågor som försett de politiska motståndarna med alltför tunga argument. Således finns inte - till skillnad från förra valet - skattesänkningar på 130 miljarder med som ett löfte inför höstens val. Förhållandet till fackföreningsrörelse och svensk arbetsrätt har också mjuknat väsentligt. Därmed finns det, åtminstone om man ska fästa någon vikt vid opinionsundersökningar, väsentligen fler än vid det senaste valet (då partiet landade på 15,3 procent) som kan tänka sig moderaterna som ett blivande regeringsparti.

ANNONS

I Ulf Kristoffersons bitvis utmärkta bok om moderatledaren, Fredrik Reinfeldt - i huvudrollen, tecknas ett porträtt av Reinfeldt som rätt väl ger svar på vad den moderata kursändringen beror på. Det sägs inte rakt ut men finns hela tiden med i bakgrunden när Kristofferson, till vardags politisk reporter på TV4, pratar med ledande moderater och politiker från andra partier. Analysen efter valet 2002 var och är att väljarna - i synnerhet det stora flertalet i mittfåran - inte kommer att kunna nås med hårdför moderat politik. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många svenskar som tycker att den svenska fackföreningsrörelsen har alltför stort inflytande eller som tror att stenhårda skattesänkningar inte skulle få (alltför) stora effekter. För att komma åt regeringsmakten måste därför en förflyttning ske, både av partiets politik och av väljarnas syn på partiet.

Men förändringar måste synas, alltså har strategen Reinfeldt lagt betydligt större vikt vid kommunikation än någon av sina företrädare. Det är ingen slump att två av de tyngsta medlemmarna i partiledningen är presschefen Ulrica Schenström och kommunikationschefen Per Schlingmann. Det är ingen slump att tunga företrädare för partiet säger att de älskar kollektivavtal och det är ingen slump att partiet lanserar sig som "det nya arbetarpartiet". Slå motståndarna på deras egen planhalva. Kapitlet med Ulrica Schenström borde ge varje politisk journalist och debattredaktör kalla kårar. Schenström och Schlingmann behärskar den mediala dramaturgin och vet vad som krävs för att få stort genomslag i de flesta tyngre medier. Det är bitvis utomordentligt obehaglig läsning. Sex av tio artiklar i svensk press om moderaterna är sprungna ur idéer från det moderata kommunikationshögkvarteret, kluckar Schenström.

ANNONS

Själv framstår Fredrik Reinfeldt som kompetent, målinriktad, lugn och - outhärdligt tråkig. Fredrik Reinfeldt försöker läsa böcker men hinner inte. Fredrik Reinfeldt tycker att svensk film är trist - "...mest ångest eller tönt" - men amerikanska frihetsfilmer, det är grejer det. Till exempel Gökboet och Döda poeters sällskap. Han har en mor som är ledarskapskonsult och egentligen tycker att sonen borde vara vd i något av landets största företag, då skulle han nämligen tjäna rejält med pengar. Att han har ledaregenskaper utöver det vanliga tog modern reda på redan under barnaåren då de tre sönerna fick göra ledarskapstester hemma vid köksbordet.

När någon skriver en bok om moderata visionärer om 30 år kommer Fredrik Reinfeldts namn knappast att finnas högst upp. Det Reinfeldtska bidraget till politiken är inte primärt av visionärt eller ideologiskt slag. Han har ett tydligt mål - Sagerska palatset. Om några månader vet vi om strategisk kompetens, förmåga att hantera intern opinion och kommunikativ begåvning räcker dit.

ANNONS