Ett prydnadsföremål, en dumbom utan egna åsikter. Det är definitionen av det franska ordet "potiche", och titeln på Francois Ozons nya film - en färgsprakade 70-talskomedi med Catherine Deneuve i huvudrollen.
Det började med Deneuve. För tio år sedan gjorde Francois Ozon filmen "8 kvinnor" med åtta firade franska skådespelerskor. En av dem var stjärnan, myten, ikonen Catherine Deneuve. Sedan dess har han längtat efter att göra en film där hon kunde få härska i ensamt majestät.
-Det jag gillar med Catherine är hon inte försöker vara smartare än sin rollfigur. Hon är aldrig löjlig i löjliga situationer. Så även om rollfiguren är dum och gör dumma saker så känner vi med henne, säger han med bred fransk accent, och ett ännu bredare leende.Tackar för filmen
"Potiche - en fransk troféfru" handlar om Suzanne, som lever i skuggan av sin odräglige man (Fabrice Luchini). Han driver en paraplyfabrik och bedrar henne med sin sekreterare, medan Suzanne själv lever ett innehållslöst liv med joggingrundor och hembestyr. Men så blir maken kidnappad av missnöjda fabriksarbetare, och Suzannes ledarskapsegenskaper sätts på prov.
-Det var först när "Potiche" fick premiär som jag insåg att jag hade gjort en feministisk film, eftersom många kvinnor kom fram till mig och sade "tack, du har gjort en film om min mamma", berättar Ozon.Den sagoskimrande 70-talsmiljön, med Farah Fawcett-frisyrer och långa skjortsnibbar, hämtade Ozon ur sina egna barndomsminnen. På det politiska planet finns det paralleller till dagens franska machokultur och Ségolène Royals presidentkampanj 2007.
-Fransmännen är väldigt manschauvinistiska, det finns inte många kvinnor i politiken. Vi är mindre moderna än de skandinaviska länderna. Strauss-Kahns beteende speglar många franska mäns beteenden, säger han.Vill inte döma
I USA är Francois Ozon känd för sina (åtminstone i amerikanska ögon) sexuellt frispråkiga filmer. "Potiche" är inget undantag, här berättas muntert om Suzannes sexuella eskapader under de tidiga åren av hennes äktenskap.
-Jag ville visa att Suzanne hade roligt och var en fri kvinna. Jag vill inte döma folk när det gäller sex, jag vill inte vara puritansk som amerikanerna.Ett av föremålen för hennes lustar är den lokale kommunistledaren Maurice Babin. De hade en affär i ungdomen, och möts på nytt när kalabaliken utbryter på fabriken. För Ozon var Gérard Depardieu ett självklart val för rollen som Babin.
-De har gjort åtta filmer tillsammans, och de har alltid spelat samma roller - hon är borgarbrackan och han är proletären, han är kär i henne och det är en omöjlig kärlek. -För fransmännen känns de som en del av familjen, och för mig som filmtok var det en dröm att få återskapa detta magiska filmpar. Det var väldigt rörande - som att se mina föräldrar tillsammans på filmduken.