Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Det kryllar av småstadstristess i populärkulturen. Arkivbild.

Orterna vi älskar att hata

Åmål, Tierp och Engelsfors – småstadstristess och en längtan bort till något bättre och större återkommer ständigt i kulturen, i skildringar av både utanförskap och självförverkligande. Här är platserna vi älskar att hata.

På årets upplaga av Way Out West visas "Fucking Åmål" i nyrestaurerad kopia och i höst ger Agnes Lindström ut ungdomsromanen "Hata Gustavsberg". Ungas längtan bort från småstäderna är ett tacksamt ämne att skildra i kulturen.

Som i Elin Cullheds debutroman "Gudarna" från 2016. Där längtar tonårstjejerna, eller gudarna, Bita, Lilly och Janne bort från en liten stad mellan Uppsala och Gävle:

"Jag bor i en förort till rymden. Ett skithål där kråkorna flyger upp och ner för att slippa se sin egen skit." Platsen som beskrivs är Tierp. En stad som Elin Cullhed i tidig ålder fick höra var det värsta stället man kunde befinna sig på.

- Jag ville ta den plats som var mest litterärt intressant på det sättet, men som påminde om min egen uppväxtort, säger Elin Cullhed som är uppvuxen i Vänge, sju mil bort från Tierp.

Stannar kvar

Hon beskriver stämningen i barndomsorten som sluten, ingen skulle ”för i helvete” sticka ut. I romanen ville hon därför att huvudpersonerna skulle kriga mot alla kvävande strukturer de blir påtvingade.

- Gudarna vill vara kvar och lämna ett avtryck. Alla som vill eller ganska många som vill något annat, de drar ju.

Hon tror att det positiva med de klassiska landsbygdskildringarna, även om de kan vara mörka och dystra, väger över det negativa.

- Normen i vår tid är ju storstaden. Då är det är fint att folk läser om mindre orter. Det är ju en hatkärlek, även om man är sur på sitt ställe så älskar man det ju också, säger Elin Cullhed.

Regionalpolitik

En stad som beskrivs i ett mer romantiskt skimmer är Östersund på skivan "Jag vet hur man väntar" från 2006, av bandet Vapnet som slog igenom med låten "Kalla mig". Sångaren och låtskrivaren Martin Abrahamsson berättar att han ville ta sin hemstad, "en vanlig och ganska tråkig plats", och göra den lite mer magisk.

- Det var nog en blandning av hemlängtan och en uppgörelse med sitt förflutna. Det fanns också en politisk tanke om att komma bort från fixeringen vid storstäder och lyfta upp en annan del av Sverige, säger han om albumet med låtar uppkallade efter gator i Östersund.

Queer landsbygd

I pjäsen "Landet inuti" skildras en annan bild av landsbygden och småstäder. Om dem som valde att stanna kvar trots att självförverkligandet som hbtq-person är så starkt förknippat med att fly hålan för storstaden.

- Vi är nog ganska många, med olika landsbygds- och småstadserfarenheter som samlats i Stockholm och själva bidragit till den där berättelsen. Som trots känslor av saknad dunkat varandra i ryggen och sagt: ”Fan vad bra att du tog dig från den där hålan”, säger regissören Joakim Rindå som själv som 18-åring flyttade från Vaplan i Jämtland till Stockholm.

"Saknar historier"

I fjol reste han och det konstnärliga teamet bakom pjäsen runt i Sverige, från Gnosjö till Kiruna, och samlade in erfarenheter från dem som stannat kvar. De flesta uttryckte en stark kärlek till sin ort men också en avsaknad av berättelser om den platsen som en möjlig plats att stanna på.

- Vi säger inte att "landsbygden är bäst, stanna där". Men saknar vi andra historier kan vi få för oss att det inte finns andra möjligheter än att flytta, säger Joakim Rindå.