"Efter nogsamt övervägande har jag fattat beslutet att lämna min stol i Svenska Akademien", meddelade teologen och religionsfilosofen Jayne Svenungsson i ett pressmeddelande på onsdagseftermiddagen.
Hon valdes in så sent som i september i fjol, på stol nummer 9 och efterträdde framlidne Torgny Lindgren. Tillträdet ägde rum den 20 december.
Anders Olsson säger till TT att han beklagar hennes beslut att nu lämna Akademien.
- Jag beklagar det enormt. Jag vet vilken kapacitet hon har och vad hon skulle ha kunnat uträtta för Akademien, säger han.
Ödets ironi
I sitt pressmeddelande skriver Svenungsson vidare:
"Att jag lämnar vid just denna tidpunkt beror på att jag först velat försäkra mig om Akademiens fortlevnad och framtid genom att avlägga min röst vid de nyligen genomförda invalen. Det har alltså varit angeläget och meningsfullt för mig att vara med och bidra till Akademiens återuppbyggnad i kölvattnet av den kris som av en ödets ironi sammanföll med mitt inträde", förklarar hon.
"Vi får kämpa vidare"
"Av en rad skäl har jag dock nått vägs ände. Jag ser därför fram emot att återvända på heltid till mitt arbete vid universitetet, där jag tror att mina krafter används på ett bättre sätt. Det är min ärliga och djupa förhoppning att Akademien åter kan bli vad den varit, en ovärderlig institution i det svenska kulturlivet".
Jayne Svenungsson uppger att Akademien sedan en tid är underrättad om beslutet. Men Akademien har ännu inte hunnit diskutera hennes utträde säger Anders Olsson. Att ytterligare en ledamot väljer att lämna Akademien är förstås ett bakslag.
- Vi får kämpa vidare, säger Anders Olsson till TT.
"Det har med Frostenson att göra"
Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman säger i en kommentar till TT att han tror att anledningen till att Jayne Svenungsson lämnar beror på den än så länge olösta och konfliktfyllda frågan om ledamoten Katarina Frostensons framtid i Akademien.
I en intervju med Kyrkans Tidning från i våras kommenterade Svenungsson situationen såhär:
- Själv tycker jag att det finns något makabert i att ytterligare vilja förnedra en människa som fått sitt liv slaget i spillror. /.../ Det stämmer alltså inte att tvedräkten stått mellan två läger, å ena sidan ett reaktionärt patriarkat, å andra sidan ett par djärva framåtsträvande kvinnor. Vi är tre kvinnor – inräknat Lotta Lotass – som uttryckt vår bedrövelse över det bitvis hänsynslösa drev som riktats mot Katarina Frostenson.