Olof Wretling var sommarvärd 2011 och röstades fram till lyssnarnas vintervärd samma år. Det fortsatte han att bli, alla år därefter förutom ett. Han har pratat om männen i sitt liv, kvinnorna i sitt liv, diagnoserna, om att misslyckas och läst ur sin Julklappsbok. Finns det något kvar? Jo. Döden så klart, och sorg.
Wretling berättar om grannen Micke som var döende i cancer, kompisen Pontus som förlorade båda sina föräldrar innan han fyllde 21, Henrik som försöker komma på hur han ska sörja sin fru, en ung tjej som bollas av tingsrätten mellan sina föräldrar.
Det är lätt att höra varför Olof Wretling önskas tillbaka år efter år. Han har en fantastisk berättarstil. Rak, nästan brutalt chosefri, väjer inte för något. När det svåra kläs i enkla ord är det också lättare att ta till sig.
Det är också slutklämmen i Wretlings vinterprat. Berättandet och skrivandet blev tidigt ett sätt för honom att hantera sorgen efter de han förlorat och man kan lätt konstatera att han har förfinat det till perfektion, med en otrolig känsla för gestaltning och komiska detaljer.
Vi hörs väl igen nästa år?
