Olle Skagerfors (1920–1997) måleri skär som en svetslåga genom kulturfernissa och konstmoden. Det finns en nästan överväldigande direkthet i hans bästa målningar. De drabbar med osedvanlig kraft, nu som då. Betraktare som är kallsinniga ser konstnärsromantiken och genimaneret i sin prydno. Vi andra dras in i det samtal om mänsklig utsatthet och överlevnad och värdighet trots allt, som många av hans verk gestaltar i ett särpräglat och högljutt viskande bildspråk.
Skagerfors är nu aktuell med en stor utställning i Skövde konsthall. Utställningen är föranledd av att museet fått en deposition i fem år av en privatsamling Skagerforsverk. Konstnären föddes i Skövde och levde några år av sin tidigaste uppväxt där, och det har fått motivera det rum där hans verk under depositionsåren ska visas kontinuerligt på just Skövde konstmuseum. Han må vara Skövdefödd, men han är väl nästan urtypen av en Göteborgsmålare. Och de avtryck han lämnat och den betydelse han haft i den västgötska konsten är inte större än spåren i till exempel den östgötska.
I handböckerna och utställningskatalogen redovisas den bild av Skagerfors konst som numera är standardiserad på gränsen till huggen i sten. Standardorden är ”ärligt”, ”självutlämnande”, ”hudlöst” och liknande. Och så det obligatoriska citatet ur Talmud, som traderats så ofta att man tror att det är Skagerfors egna ord: ”För att förklara det osynliga krävs att ytterst noga iaktta det synliga”.
Den konstnärliga fantombilden styr förstås seendet, man ser ju snarare med sina begrepp än med sina ögon. Ett standardiserat synsätt gör att man snarare konstaterar än får en egen upplevelse av hans verk. Synd på en konstnär vars attityd och stil har kraften att möta nya tiders syn och känslor. Förhoppningsvis kan Skövde konstmuseum öppna den bilden när depositionen går in i samlingarna och man kan arbeta med det stora materialet.
Olle Skagerfors självporträtt och porträtt av kamrater är outstanding i svensk konst. Han hittade som få andra en skärningspunkt där teckning, måleri och inkännande och empatisk människokännedom möts i en brännpunkt av starka känslor.
