Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Olga Tokarczuk | Styr din plog över de dödas ben

Olga Tokarczuks Styr din plog över de dödas ben är upplagd som en deckare fast med ett intressant innehåll, skriver Karin Widegård.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

BOK

BOK

Olga Tokarczuk | Styr din plog över de dödas ben

Översättning: Jan Henrik Swahn

Ariel Skrifter 46

Polska Olga Tokarczuk är inget mindre än en gåva till den läsande mänskligheten. I ett gudsförgätet (nåja, en obskyr katolsk präst spelar en viss roll) hörn av Centraleuropa utspelar sig hennes nya roman Styr din plog över de dödas ben. Den är upplagd som en deckare fast med ett synnerligen mångsidigt och intressant innehåll.

Före detta broingenjören Janina Dusjeko har tagit som sin uppgift att vakta grannarnas sommarhus under vinterhalvåret i en liten by på gränsen till Tjeckien. Hon följer händelserna i trakten med hjälp av horoskop och iakttagelser av de vilda djurens rörelser. Däremellan umgås hon med en ung man som översätter Blake eller så tar hon en tur in till samhället för att handla något klädesplagg second hand.

När några brutala dödsfall inträffar gör hon sina egna analyser och hemsöker ortens polismyndighet med ursinniga skrivelser, som de avvisar som rena tossigheter.

När det ibland moraliseras över fiktiva romanfigurer är det förstås författaren som får sig en dask av sleven. Som om litteraturens uppgift skulle vara att skapa enkla moraliska förebilder.

Olga Tokarczuk skriver på välgörande avstånd från politisk korrekthet.

Den här gången har hon förlagt sin berättelse till en lantlig avkrok (dock generaliserbar), där jakt ses som något samhällsnyttigt och gott. Samtidigt som skolbarnen firar Hubertus, jägarnas skyddshelgon, med att klä ut sig till rådjur och harar.

Vår tillvaro är ju full av sådana överskylda konflikter och dubbelmoral upphöjd till norm, så det saknas inte material.

Detta är Olga Tokarczuks femte bok översatt till svenska, smidigt gjort här av Jan Henrik Swahn. Det är knappast någon tvekan om att vi kommer att höra mer om henne framöver.