Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Ohämmad kärlek som luktar och blöder

Den finska författaren Katja Kettus bok Barnmorskan handlar om Lapplandskriget. Desperat, ohämmad kärlek tumlar runt i en ogästvänlig miljö som luktar, blöder, älskar och hatar.

Katja Kettu älskar ord, hon älskar språk. Det märks i Barnmorskan, hennes tredje roman. Eller, märks är ett blaskigt ord i sammanhanget. Språket är eget, forsande, närgånget, hetsigt, erotiskt, smutsigt, lekfullt och hotfullt på en och samma gång.

- När jag skrev min första bok, Sorgesamlaren, tyckte min redaktör att mitt språk var för mycket. Nu vill jag att mitt språk ska vara vackert men också fullt av dofter, lukter och miljöer. Det är som en reaktion på min första bok. Den luktade inte alls, säger Katja Kettu.

I Petsamo-området, långt uppe i norr, där Finland, Norge och Ryssland möts, där blir barnmorskan Vindöga kär i den tyske SS-officeren Johannes Angelhurst och blir sjuksköterska i ett tyskt fångläger. Romanen berättar om det andra världskrigets två sista år, om Lapplandskriget och desperation, vilsenhet och kärlek.

Men den här dagen, då regnet blåser snett i Stockholm, är Katja Kettu inte särskilt vilsen. Själv tycker hon att hennes svenska inte räcker till, så vi håller oss till engelskan. Det blir lite komiskt när samtalet handlar om en bok skriven på finska, som jag läst på svenska och som är liksom otämjd, otyglad och som kanske, kanske, är ännu vildare på originalspråket. Den där längtan efter att hitta rätt ord, helst många ord, märks även när hon berättar om sina skrivartankar. Hon liksom knycklar ihop ansiktet ibland, i jakten på det perfekta sättet att förklara hur hon tänkt.

- Jag ville skriva en stark kärlekshistoria. När barnmorskan träffar Johannes för första gången tänker hon: ”Gud, om jag får honom kräver jag ingen annan”. När jag träffade min före detta fästman, var det den enda gången jag själv känt så. Jag ville skriva om den här kraftfulla, galna kärleken när allt annat blir oviktigt, säger Katja Kettu och fortsätter:

- Samtidigt hade jag läst min mormors brev från den tiden, skrivna under kriget. I hennes brev finns en sån styrka och vilja att hålla sig vid liv. Jag ville skapa en sådan huvudperson. I den sortens miljö, under de omständigheterna, har du ingen aning om vad som kommer att hända härnäst. Din fria vilja tas ifrån dig, konstaterar Katja Kettu.

I hennes hemtrakter kring Rovaniemi, en stad som brändes ner fullständigt, är det fortfarande känsligt att prata om Lapplandskriget, de fångläger som fanns där och om det faktum att Finland under en period var allierat med Hitlers Tyskland. Sedan slöt man fred med Sovjet och i Lapplandskriget slogs Finland mot tyskarna. Vänner blev fiender och de finska kvinnor som blivit kära i någon av de 200 000 tyskar som var stationerade i Lappland, blev illa behandlade och illa sedda.

Katja Kettu menar att det borde pratas mer om den tiden och poängterar att många andra länder, på ett helt annat sätt har gjort upp med det som hände och gjordes under kriget. Barnmorskan är helt enkelt ett sätt att berätta om en annan, tidigare ohörd del av historien, om människorna och ja, kvinnornas krig. Men boken handlar också om förmågan att kunna se det goda även hos de till synes onda, som Johannes.

Med ett brett leende konstaterar hon att en del läsare har blivit chockade, kanske av de allt annat än finstämda sexscenerna. De har undrat om hon inte kunde skriva snällare, finare.

- Krig är inte något fint. Men jag ville inte skriva en stark bok. Jag ville skriva en passionerad bok. Både Johannes och Vindöga har varit outsiders hela livet. De har inte haft någon kärlek i sina liv och de inser att de måste njuta av stunden. För att ingen vet vad som kommer att hända sen. Då måste sexualiteten beskrivas på ett ganska rått sätt. De kan inte bara hålla hand och vara gulliga, menar Katja Kettu.

Förra året fick hon det aktade Runebergspriset i Finland och om allt går som det ska blir Barnmorskan nu film, medförfattare till manuset är Katja Kettu. Tidigare i år kom hennes senaste bok, Pipsamlaren.

I skolan i Rovaniemi var hon en typisk duktig flicka, som när hon sa att hon tyckte om att skriva, fick rådet av syokonsulenten att bli sekreterare. Hon är utbildad animationsregissör som länge gömde resultaten av sina skrivardrömmar i en skrivbordslåda.

Kreativitet för henne handlar inte bara om skrivande. Hon jobbar också med att regissera animerade filmer och är sångerska i det punkdoftande bandet Confusa som håller på med en ny skiva. Kanske väntar nya turnéer i de baltiska länderna och i Sverige.

- Att skriva är så ensamt. Du måste vara så noggrann och så koncentrerad. I ett punkband kan du uttrycka dig själv på ett annat sätt och du vässar din sociala förmåga i ett band med många starka viljor. Jag vill jobba mer med animerad film, men jag hinner inte med det just nu. Jag älskar skrivandet mer. Nu kan jag välja vad jag vill göra. Det valet är lyxigt, säger Katja Kettu.

KATJA KETTU

Född: Den 10 april 1978.

Bor: Helsingfors.

Aktuell: Med Barnmorskan (på finska Kätilö). Det är hennes tredje roman som antagligen kommer att filmatiseras.

Tidigare har hon skrivit romanerna Surujunkerääjä (Sorgesamlaren) och Hitsaaja (Svetsaren). I år kom hennes fjärde bok som på svenska heter Pipsamlaren.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.