Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Amanda Casanellas i gästateljén på Konstepidemin.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Nya röster i svenska serier

Göteborg har goda möjligheter att växa som seriestad, tror Amanda Casanellas från Tusen serier. Här finns intresse, hungriga serietecknare och nya fräscha idéer.

Den senaste veckan har hon gått runt i Angered och samlat miljöer inför en serie där mytologiska väsen spelar en viktigt roll. Hon har fascinerats av kontrasterna mellan den höstskimrande naturen runt Lärjeån och den för henne välbekanta förortsmiljön. Den här veckan intervjuar hon olika grupper i Angered.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

- Det är viktigt att angeredsborna känner igen sig, att de känner att det är deras serie, säger hon.

Vi ses i en gästateljé på Konstepidemin där hon huserar under en månad. På fönsterrutan sitter teckningar där hon testat olika stilar. På en bild finns huvudpersonerna i den nya serien, fyra barn i en grotta omgivna av övernaturliga väsen. Kvällen innan har hon haft en workshop för unga, efter den satte hon igång med sitt eget tecknande och kom inte i säng förrän på småtimmarna.

Amanda Casanellas och seriekollegan Mattias Elftorp är gästkonstnärer i Residens Angered i två månader i höst. Första månaden är hennes, hon använder den till workshops och till att dra upp strukturerna för en ny serie. I november blir hon avlöst av Mattias Elftorp som är den som ska teckna serien.

Tillsammans skapade de projektet Tusen serier i Malmö för fem år sedan. De tyckte att den svenska seriekulturen behövde få nya perspektiv och nya röster.
- Vi ville skapa ett nätverk för tecknare med invandrarbakgrund. Svensk seriekultur har varit så elitistisk. När jag gick i Serieskolan var jag den enda som inte var svensk, säger Amanda Casanellas som är född i Chile och uppvuxen i en förort till Malmö.

Hon kunde inte fatta varför hon ritade så arga serier hela tiden. Men efter ett tag började hon förstå att det handlade om hennes bakgrund, om uppväxten i en familj som flytt från våld, och att det samtidigt var en klassfråga, hon hade en känsla av att inte vara värdig, hade dåligt självförtroende.

De började ordna workshops på "ställen där det inte brukar vara workshops", alltså förorterna. Amanda Casanellas undervisade i serieteckningens grunder utan att ha någon pedagogisk utbildning. Det var tufft i början.

- En 15-åring med trygg bakgrund tar upp pennan med en gång. Men jag måste få den som sitter med armarna i kors och inte vågar att också göra ett försök. Jag vill få eleverna att känna att jag står på deras sida. Det finns 10-åringar som måste springa runt ett bord tio varv, men till slut sätter de sig ner och ritar och det är ofta de som kommer nästa gång med en bunt serieteckningar under armen.

Nu har Tusen serier haft workshops för ensamkommande, för romer i Malmö, och så förstås i förorterna i Malmö, Stockholm och Göteborg.

- I Göteborg är intresset stort men det finns inte lika mycket serietecknare som i Malmö, det gör att det är mer flexibelt här, man kan tänka sig serier i nya sammanhang. Göteborg kan bli en stor seriestad. Det gäller bara att få hit mer utbildning.

Tusen serier ger också ut serieböcker, bland dem som publicerats hittills finns bland annat historier om papperslösa, flyktingar, prostituerade.

- Vi vill tänja på gränserna och få fler att våga ta upp tunga ämnen i serieform. Men det är ett långsiktigt arbete, vi tar ett steg i taget.

Amanda Casanellas skulle vilja se fler ungdomar med invandrarbakgrund på serieutbildningarna, det finns många historier som väntar på att bli berättade.

- Det vore helt fantastiskt med en ungdomsserie från vardagen i en svensk förort. Till exempel hur en ung tjej i slöja har det när hon lämnar sitt område.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.