Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

Ny scen för det annorlunda

En föreställning tillägnad Karin Boye inviger Stadsteaterns nya lilla källarscen på lördagen. Linda Spåman har skapat scenografin och på scenen ses bland andra Daniel Lemma.

– Det är ett drömscenario. Vi har Stora scenen med alla sina muskler, den intima Studion och nu kan vi komplettera med den källarlika Lilla scen. Det innebär inte bara mer teater utan öppnar för föreställningar som inte ryms inom en gängse institutionsteater, säger en mycket nöjd Pontus Stenshäll.

Han tänker sig annorlunda föreställningar, både till form och innehåll. Den första, Stjärnornas tröst, presenteras som ett allkonstverk med livemusik, skådespeleri och scenografi av konstnären Linda Spåman.

– Det här rummet skapar en annan intimitet. Det går också fortare att producera här, med färre inblandade behövs inte lika lång framförhållning. Vi kan snabbare få in vad som händer i världen här. Lite av gerillateater.

Pontus Stenshäll upptäckte lokalen under kollationeringen av Spår (av Antigone), en pjäs han regisserade innan han fått jobbet som konstnärlig ledare.

– Jag blev kär i den direkt. En teaterlokal kräver ofta många år innan den gåtts in, men den här hade redan så mycket liv i väggarna. Det känns som om den har en annan själ än de andra scenerna. Lokalen är viktigare än man kan tro.

Han tror att fler besökare kan känna sig hemma här, inte bara vana teaterbesökare.
Från biljettkassan blir publiken ledsagad ner till Lilla scen via personaltrappan, förhoppningen är att kunna bygga en nedgång om ett par år.

– Nu är det lite krångligare men det blir också spännande, det är något fint med att öppna huset och göra det tillgängligt.

Direkt ovanför ligger Stora scenen. Planen är att isolera taket men än så länge går det inte att ha föreställningar samtidigt. Ljudet läcker in. Därför blir speltiderna på Lilla scenen annorlunda. Lite tidigare eller lite senare.

Den före detta replokalen har målats svart och fått gradänger med 72 gröna stolar – fast det var inte vad teatern beställt. De svarta var slut så tills vidare får man hålla tillgodo med gröna.
– Och när ljuset släcks så märks det inte så mycket.

Linda Spåmans scenografi består bland annat av svarta små hus upplysta inifrån. På väggarna lyser skelett och från taket växer rötter runt en pelare. Hon tänker sig att de kommer från ett träd på Stora scenen.

Scenografin blir kvar hela spelperioden och kommer med små förändringar att användas även i nästa föreställning: Jihadisten, om en ung mans väg från Göteborg till kriget i Syrien.

Vad som händer nästa spelår är än så länge en öppen fråga.

– Kanske kan det bli ännu mer av en konstupplevelse, med öppet­tider på dagtid? Kan man utgå från en bild istället för en text som vi oftast gör på teatern?

Men imorgon handlar det alltså om Karin Boye. I år är det 75 år sedan hon dog, hennes verk hyllas på en ny skiva av Daniel Lemma, som för första gången sjunger på svenska.

– Daniel Lemma kontaktade mig när inspelningen var klar för att höra om det skulle gå att ordna en konsert på Stadsteatern, jag tänkte att det kunde vara kul att göra något mer, att skapa ett Boyeland med både musik och texter.

Liksom många andra läste Stenshäll Boye i ungdomen, men återupptäckte henne i samband med en föreställning för tio år sedan och greps av kraften i hennes texter

– Hon skrev om åtrå, längtan, sex och död på ett sätt som känns väldigt modernt idag.
 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.