Imre Kertész föddes 1929 i Budapest i en judisk familj. Som tonåring överlevde han de tyska koncentrationslägren Auschwitz och Buchenwald, vilket satte en outplånlig prägel på hans författarskap.
Kertész romandebuterade med "Mannen utan öde" som gavs ut för första gången 1975. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 2002 för "ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke".
För tio år sedan gav Imre Kertész ut självbiografin "Dossier K". I samband med att den utkom på svenska träffade han TT och sade då:
– Jag vill egentligen inte berätta mitt livs historia för någon. Det finns andra, betydligt mer underhållande teman här i världen.
Trots sina internationella framgångar – han tilldelades bland annat de tyska utmärkelserna Goethepriset och Welt-Literaturpreis – blev Kertész aldrig en folklig författare i Ungern.
– Jag har aldrig velat vara en folkets författare. Jag har aldrig trott mig ha någon speciell kontakt med folket, aldrig velat uppnå något i förhållande till dem, sade han i TT-intervjun.
