Ebba Witt Brattström, författare, professor i nordisk litteratur: Internationellt blev Bob Dylan en flopp. Det är ett fullständigt fiasko. Man talar om att priset devalverades, att akademien ska hålla uppe litteraturens värde, vart tog författarna vägen och så vidare. Så jag tror att de kanske slänger in något som visar att de ändå är lite svåra och har koll på vad som händer. Då skulle jag faktiskt tippa på den sydkoreanska poeten Ko Un. Bild: GP
Göran Greider, författare, poet, debattör: Jag hade ju rätt förra året med Bob Dylan, jag har ju önskat honom i tio år så det var kul. Men nu vill jag gärna att sydkoreanen Ko Un får priset, eller Joyce Carol Oates. Men Ko Un hoppas jag mest på, hans dikter skulle gå hem, de är ju bara en rad, passar på Twitter också, så det är min förhoppning. Bild: Jenny Ingemarsson
Ingrid Norrman, kulturchef GP: Amos Oz för hans bok Hur man botar en fanatiker som aldrig varit mer nödvändig. Eller också hoppas jag på en okänd författare med ett helt nytt författarskap att upptäcka. Bild: Elisabeth Alvenby
Edward Blom, svensk arkivarie, kulturhistoriker, gastronom: Ja, efter det bisarra valet förra året kan vad som helst hända: ledamöterna kanske hittar någon mer gammal idol från sin egen ungdomsperiod. De kandidater jag brukade hålla på verkar alla redan ha dött. Bild: TT
Cecilia Nelson, litteraturkritiker GP: En död och en levande (stora författare dör inte, så skillnaden är hårfin): Nyzeeländska Janet Frame, en av dem som borrat djupast i det mänskliga psyket, och den briljanta kanadensiska dystopikern Margaret Atwood, tv-serieaktuell med romanen Tjänarinnans berättelse (-85), om ett misogynt, kristet fundamentalistiskt USA. Bild: GP
Jens Lapidus, författare: Det vore fint om det kunde gå till Philip Roth, som jag tycker har lyckats fånga en nationell tidsanda i flera av sina böcker. Dessutom har han fyllt dem med mycket humor. Den första boken jag läste av honom var Portnoy's Complaint och det är enda gången i litteraturen jag stött på en karaktär som heter Lapidus. BIld: Fredrik Sandberg
Björn Ranelid, författare: Bob Dylan var ett mycket märkligt val, men det ska jag inte gå in på här. Jag skulle gärna se att en lyriker blev prisad i år. Det kunde vara Adonis, men det finns tre, fyra, fem andra lyriker som också förtjänar utmärkelsen, som till exempel Robert Bly. Ja, Bly vore ett spännande val! Han är en sann introduktör också, som översatte Tranströmer till engelska. Bild: Jenny Ingemarsson
John Ajvide Lindqvist, författare: Eftersom populärkulturen anses ha blivit så uppgraderad kan det vara dags för Stephen King. Dels för att han är en strålande samhällsskildrare som har definierat flera generationer av författare, dels för att han också har skapat så många kända, fruktade bilder som är inetsade i kulturen och som förföljer oss. Fler än någon annan. Bild: TT
Lena Kvist, kulturchef Borås Tidning: Jag tror att Svenska Akademien kör någon riktigt tung och stabil vinnare i år, efter Bob Dylan-strulet som började i jubel och slutade i någon sorts fiasko. Mitt tips är ungraren Péter Nádas, eller israelen Amos Oz. Båda helt okej val men Oz skriver bättre, tycker jag. Bild: Lisa Thanner
Britt-Marie Mattsson, förstereporter GP, författare: För det första hoppas jag på en kvinna av det skälet att kvinnor under så lång tid haft svårt att göra sig hörda i den manliga litteraturbranschen. Det vore roligt om de spanade särskilt noga på kvinnliga författare, om man hittade någon som skriver fantastiskt i ett land där tryckfriheten och det fria ordet är satt på undantag, men som ändå vågat skriva. Det hade jag blivit glad över. Bild: Isabelle Nordström
Nina Hemmingsson, serietecknare, författare, förläggare Kartago: Jag tecknar alltid pristagarens porträtt åt Aftonbladet. Därför önskar jag mig någon med intressant utseende och bra linjer i ansiktet. Joyce Carol Oates är till exempel perfekt i det avseendet. Bild: Lisa Thanner
Sinziana Ravini, litteraturkritiker GP: Få författare har fångat vår tids geopolitiska och existentiella tragedier så väl som den amerikanska författaren Don DeLillo. Hans böcker om terrorism är inte bara stilistiskt och dramaturgiskt fulländade utan också genialiska i den bemärkelsen att de bevisar terrorismens kolonisering av människans inbillningskraft. Han förtjänar priset. Bild: Lisa Thanner
Ellen Mattson, författare, litteraturkritiker GP: Jag hoppas på ungraren Péter Nádas, en författare som ständigt påminner mig om vad romanen är och kan vara: gränslös och komplex. Att läsa Nádas är att befinna sig mitt i den europeiska historien, på en plats där allt har hänt och allt fortsätter att hända - samtidigt. Bild: Anna Svanberg
Robert Forster, artist och författare: Åhh, hmm, låt mig se ... någon som lever ... jo, den brittiske författaren och dramatikern Alan Bennett! Han är drygt 80 år och har skrivit flera lysande romaner och pjäser. Om inte Bennett så Philip Roth, han nämns ofta i Nobelsammanhang och förtjänar absolut priset. Bild: Lisa Thanner
Bengt Berg, författare: Årets pris går till Ko Un, den sydkoreanske författaren, som i sitt liv och verk samlat så mycket av sitt lands smärtsamma historia. Ko Uns litterära produktion är ofattbart omfattande och speglar även den människornas enskilda liv i ett kollektivt myller. Man skulle kunna säga att Ko Un i sin diktning pratar Universums dialekt . Bild: Leif R Jansson
Lena Andersson, författare: Jag tycker att det är årets svåraste fråga. Jag förstår mig inte på kriterierna, jag är skeptisk till litteraturpriset eftersom det blir så godtycklig att tävla i litteratur. Bild: Lisa Thanner
Sven Smedberg, författare: Hon heter Olga Tokarczuk. Det som gör henne speciellt kvalificerad att få Nobelpriset 2017 är att hon skrev en fantastisk roman om en judisk sekt på 1700-talet som heter Jakobsböckerna. Men alla hennes romaner är ytterst läsvärda, mycket originella, och ger oss en väldigt stark bild av vår samtid. Bild: Gunilla Brander Smedberg
Martin Engberg, författare, litteraturkritiker GP: Många författare förtjänar ett Nobelpris eller två. Exempelvis George Saunders, som återuppfunnit novellen, och nyligen gett ut sin första roman Lincoln in Bardo. Eller varför inte Anne Enright, vars Den gröna vägen, gjorde allt en roman av Jonathan Franzen vill göra, men bättre. Om det nu ska tävlas. Bild: Jonas Lindstedt
Marie Göranzon, skådespelare: Om jag fick bestämma skulle jag ge det till Joyce Carol Oates, hon är en av mina favoriter. Det sägs att hon skriver för mycket, men det är inte ett hållbart motiv. Hon skriver om allt och när hon är som bäst är det otroligt intressant och originellt. Man kan knappast begära mer av en stor romanförfattare. Bild: Robin Haldert
Carl Erland Andersson, krönikör, litteraturkritier GP: Nobelpriset borde gå till britten Will Self, satirens och den svarta farsens mästare; det sistnämnda gör honom naturligtvis samtidigt omöjlig som Nobelpristagare. Just därför! Bara titeln på ett av hans mästerverk, How the Dead Live, borde fånga allas uppmärksamhet. Bild: Elisabeth Alvenby
Majgull Axelsson, författare: Jag skulle faktiskt vilja att Margaret Atwood fick det i år, trots att hon är både kvinna och kanadensare. Visserligen fick en annan kanadensisk kvinna priset för några år sedan, men Svenska Akademien brukar ju hävda att sådana hänsyn inte tas, och Atwood är utan tvekan en av vår tids viktigaste författare. Hon har en enastående skarp blick och ett makalöst språk. Bild: Anna Svanberg
Åsa Linderborg, kulturchef Aftonbladet, Jag önskar faktiskt att Kjell Askildsen fick det, en norsk novellist som jag upptäckte för tio år sedan och som jag tycker är helt fantastisk. Han skriver om människor och existentiella frågor på en rent bländande prosa, med en språkhantering som är magisk. Det var väldigt länge sedan Norge fick ett Nobelpris. Nu är det dags. Bild: Jenny Ingemarsson
Eka Kurniawan, författare: Milan Kundera. Hans författarskap är uppriktigt politiskt med djärv kritik mot allt inhumant. Samtidigt visar han ett starkt litterärt hantverk från struktur till stil. När jag läser Kundera känns det som att ett barn leker med sina leksaker. Hans böcker är lika allvarliga som underhållande. Bild: Muhammad Fadli
Arundhati Roy, författare: Det är omöjligt att säga för oss som bara känner till den engelskspråkiga världen. Bild: Jenny Ingemarsson
Jörgen Lind, författare: Hade varit fint, och för övrigt helt i linje med Akademiens upphottade litteraturbegrepp, att ge priset till en skönt grafomanisk mat- och hälsobloggare eller en alldeles osedvanligt driven liten rättshaverist och brevskrivare. Annars kan de bara köra vidare på trubadurtraditionen: Mark E Smith, för 40 års grammatikutvidgande obegripligheter. Det vore på tiden. Den nobelföreläsningen i Rinkeby skulle jag betala dyrt för. Bild: Olof Ohlsson
Johan Werkmäster, litteraturkritiker GP: Jag hoppas på holländaren Cees Nooteboom. Att prisa honom skulle vara ett erkännande av reseskildringen som litterär genre. Resenären befinner sig alltid i stormens öga. Stormen är världen; ögat är den position varifrån resenären betraktar världen. Där är allt stilla och tyst – som i en klostercell. Bild: Lisa Thanner
Maria Näslund, krönikör, litteraturkritiker GP: Jag hoppas alltid på Joyce Carol Oates, men hon lär inte få det i år heller. Efter förra årets skräll tror jag att det blir någon mer väntad, som poeten Adonis eller kanske Claudio Magris. Man kan inte förvänta sig överraskningsfest varje år. Bild: GP
Stina Jofs, senior editor på månadsmagasinet Vi: Jag tycker att det är dags för en kvinnlig romanförfattare, fram med kvinnorna och med berättarkonsten, så jag säger Margaret Atwood eller Joyce Carol Oates. Bild: TT
.jpg?f=Regular&w=960&$p$f$w=7b2d92e)
