Att det går att kombinera smutsrealism och folkloristiska föreställningar om övernaturliga väsen visade John Ajvide Lindqvist med sin ypperliga roman Låt den rätte komma in.
En hommage till mästaren, så kan man läsa Niklas Krogs ungdomsrysare Nattbuss 198, som också handlar om en kille som utsätts för mobbning, letar efter vägar genom föräldrarnas skilsmässa och kommer i närkontakt med nattliga blodsugare. När en alkoholist mördas i Blackeberg, av en varulv den här gången, blir likheterna så uppenbara att författaren öppet refererar till inspirationskällan.
Den litterära metanivån lägger sig dock inte i vägen för gestaltningen av Johan och hans förvandling till någon som andra lägger märke till efter alla år av intränad osynlighet. Efter en blöt natt som slutar med dimmiga minnen av en färd med en nattbuss som voltar av vägen och fattar eld förändras hans sinnen och hans temperament. Han kan lukta sig till människors känslor och är plötsligt snabbast och starkast på hela skolan. Och det är inte bara en pojkdröm.
Krog låter läsaren följa omgivningens skiftande reaktioner på huvudpersonens transformation och behåller en sakligt realistisk ton även när det börjar hända riktigt gräsliga saker.
Själv uppfattar Johan det som att han blivit en bättre människa, trots att han allt oftare sugs in i en ”virvel av mörker”. Det tar lång tid för honom att inse att de dunkla drömmarna om rå styrka och hunger efter blod utspelar sig i verkligheten och när han slutligen gör det tycker han ändå att förvandlingen är det bästa som hänt honom.
Niklas Krog lämnar läsaren med många frågor om vad som egentligen händer denna unga kille som i ena stunden kan stötta en klasskompis som går igenom en kris för att i nästa förlora sig i bestialiskt våld. Det provocerande slutet flaggar för en fortsättning.
