Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

"Den är så vacker och samtidigt berörande. Det är den för att den berör allas våra problem" säger regissören Pernilla August om Linn Ullmanns roman med samma namn som nu blir pjäs på Dramaten.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Nerverna krullar sig för August

15 år efter att hon lämnade nationalscenen är Pernilla August tillbaka på Dramaten. Med en dramatisering av Linn Ullmanns hyllade roman om sina kända föräldrar vill August få publiken att reflektera över sina egna liv och kärlekar.

Det är inte så himla lätt att leva. Inte att vara förälder heller. Det är inte så lätt att vara barn, och det är inte så lätt att bli gammal. De flesta som läst författaren Linn Ullmanns uppväxtroman "De oroliga" reflekterade nog över precis dessa svårigheter, och det är vad Pernilla August också hoppas ska ske när romanen nu sätts upp som pjäs på Dramaten i Stockholm.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

- Alla har varit barn, många har varit eller är mammor och pappor. Det är saker man hela tiden tänker på: "Räcker jag till som mamma, hur var min relation till mina föräldrar, hur är jag i relation till mina barn?". Allt det där är så allmängiltigt, och viktigt att vi belyser, säger August när det återstår drygt en vecka till urpremiären.

Bort från Bergman

I Ullmanns roman nämns inga namn. Där finns Flickan, Mamman och Pappan – inte Linn (Ullmann), Ingmar (Bergman) och Liv (Ullmann). Så vill även Pernilla August ha det i sin version, där hon regisserar tre kvinnoroller. Den specifika familjen Bergman/Ullmann lyser med sin frånvaro.

- Jag har tagit bort så mycket som pjäsen tillåter av den familjen. Det är en så vacker och bra text utan det där rastret som vi har så otroligt mycket av ändå. Det är ju bortlyft i boken också, säger August.

"De oroliga" är Pernilla August debut som teaterregissör, och även en återkomst till Dramaten. Hon lämnade huset 2002 efter att ha spelat i just Ingmar Bergmans sista pjäs "Gengångare". Det blev avskedsföreställningen även för honom ("Det var inte medvetet att vi gick samtidigt, det bara blev så"), men dessförinnan hade de samarbetat under många år.

Men inte heller det samarbetet, eller erfarenheterna av det, har fått ta sig in i pjäsen.

- Min yrkesmässiga relation till honom har jag verkligen inte tänkt på i det här. Alls. Det sparar jag till fikabordet när jag drar gamla teaterhistorier. Det är ju inte honom det handlar om, det är kvinnan i pjäsen. Jag försöker att inte tänka på honom, för jag tycker inte att det är det som är det viktiga, säger August.

Enormt berörd

Pernilla August kastade sig över "De oroliga" när den rykande färsk låg i bokdisken på flyplatsen i Oslo 2015. Hon sträckläste den, blev enorm berörd och konstaterade för sig själv att hon just läst en kommande klassiker på grund av dess allmängiltighet och vackra språk.

Historien behövde berättas vidare och August tog snabbt kontakt med Linn Ullmann och senare dramatikern Karen-Maria Bille. Bille skrev manus för tre kvinnoroller som spelas av Ingela Olsson, Anita Ekström och Rebecka Hemse, som går in och ut ur romanens karaktärer.

Resultatet är dels en berättelse om åldrande, dels en pjäs om en dotter som söker sin historia och försöker förstå någonting om kärlek.

Nyvunnen respekt

August, som enbart jobbat med film och tv sedan hon lämnade Dramaten, har under de senaste åren känt att hon har längtat tillbaka till teatern. När hon nu gör det är det med "nerver som krullar sig" och en nyvunnen respekt för just teaterkonsten.

- Jag har enorm respekt för film också, men teatern är en annan form och det är svårt, helt enkelt. Det är svårt med film också, men då går man igenom så många olika processer och lager så det är egentligen först när man har klippt färdigt filmen och den ska ut som man står som ensam ansvarig. Med teatern är man ensam på ett helt annat sätt, du har också ett ansvar för en underbar ensemble, och vi har dessutom kortare tid på oss. Det är en mer komprimerad process och så ska det bara funka.

Teatercomebacken, som var både svårare och troligare än hon trodde, har gjort henne ödmjuk, säger hon. Och lycklig. Och orolig: Ska publiken förstå och beröras? Till syvende och sist är det ändå det som är hennes poäng med "De oroliga":

- De kan vänta sig ett otroligt generöst, naket och modigt spel. De kan förvänta sig en oerhört vacker text och kanske att ha lite kul också. Men det jag hoppas mest på är att de ska få begrunda sina egna liv och relationer. För när man får vara ifred med sitt eget liv via scenen, skådespelarna och pjäsen, då finns det ju inget som är så vackert som teater.

"De oroliga" har premiär den 1 november.