Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Nervösa toner för Anton Ewald

Med Melodifestivalen knep han en plats i svenskarnas medvetande. Nu går Anton Ewald vidare och släpper debuten "A". Han är en rutinerad dansare - men att sjunga live gör honom riktigt darrig.

När Anton Ewald tävlade med "Begging" i Melodifestivalen fick han flera repetitioner på sig innan det var dags för livesändning. Det tog udden av nerverna och gjorde att händerna inte skakade när han höll i mikrofonen. Med ep:n "A" släpper han tryggheten och beger sig ut i landet för att spela på nya ställen, inför ny publik.

-Jag blir nervös, men bara för sången. Inte för att dansa eller att göra mig grej. Jag har stått på scen i tio år, det är lugnt, säger han.

Nybörjarsångare

Som tolvåring började han ta lektioner i streetdance. Innan genombrottet tidigare i år har han koreograferat bland andra Eric Saade, dansat bakom Danny och tillsammans med danskompaniet Bounce. Men att sjunga däremot - det har han bara gjort på riktigt det senaste halvåret. Även om han blir säkrare på rösten hela tiden har fortfarande en bit kvar.

-Jag tror att jag sjunger surt på varenda spelning. Jag hade blivit förbannad om jag dansade fel, men inte när jag sjunger fel. Jag kan dansa, men jag anser mig inte vara en sångare på det sättet, säger han och förklarar: -Jag ser mig som artist, det är skillnad. Då är det hela paketet som gäller. Du ska kunna underhålla och vara intressant bara genom att stå stilla. Det är inte så många som klarar av, och det är någonting som jag alltid har imponerats av, säger han och tar Michael Jackson som ett exempel på den perfekta artisten - han hade allt.

"Bara att köra"

Själv är han blygsam i sin framtoning: Han har inte allt. Inte än i alla fall. Men övning ger färdighet och Anton Ewald plöjer ned sin själ i artisteriet.

-Det är inte så att jag har dansat lite och bara "Shit, jag är rätt duktig". När alla andra sov så tränade jag, jag har tränat hela mitt liv. Nu tränar jag parallellt på att sjunga och att dansa.

Under våren har han hunnit skriva ett 40-tal låtar, bara 4 platsade på "A". Endast det bästa duger och 19-åringen ställer höga krav på sig själv, någonting som han inte verkar besväras av.

-Jag har alltid haft väldigt höga krav, så för mig är det inte jobbigt. Vill man bli bäst då kan man inte gnälla. Då är det bara att köra. "Suck it up, kör".