Det var en av de viktigaste kulturella yttringarna i 1800-talets Europa. Den danska guldåldern spirade ur misären: I början av 1800-talet var Köpenhamn illa åtgånget av den engelska flottan, och landet befann sig i kris. Men hand i hand med en framväxande borgarklass skapades konst som har format bilden av Danmark.
I Sverige är den mindre känd, dansk konst förknippas fortfarande ofta med Skagenmålarna. Det vill Nationalmuseum ändra på, i samarbete med Statens Museum for Kunst (SMK) i Köpenhamn och Petit Palais Musée des Beaux-Arts de la Ville de Paris.
- Det här är måleri när det är som bäst. Det är så tekniskt och har så hög kvalitet. Man kan gå väldigt nära men ändå inte förstå hur de har gjort. De är otroligt skickliga målare, säger intendent Carl-Johan Olsson entusiastiskt.
Ensidig förståelse
Det internationella intresset har vuxit sedan Nationalmuseums förra utställning om guldåldern, 1964. Den här gången ingår 328 verk: 98 av dem kommer från museets egna samlingar och 55 är nyförvärv. Utställningen fokuserar på teman – hela 33 stycken – istället för på enskilda konstnärer, eftersom man vill vidga synen på perioden.
- I Danmark tror man att man kan sin guldålder, men danskarna har en rätt ensidig förståelse av den. För dem handlar den om nostalgi, man ser tillbaka på en period som man tycker var bättre och mer harmonisk, säger Peter Nørgaard Larsen från SMK, och fortsätter:
- Men om man skrapar på ytan var det inte en guldålder för så många.
Svenskarnas blick utifrån har hjälpt i omtolkningen, tycker han. De svenska experterna ifrågasatte till exempel varför man har satt punkt redan 1848. Det var visserligen då krig utbröt mellan Danmark och den tysktalande befolkningen i Schleswig och Holstein.
- Men vi har utsträckt perioden till 1864. Och det är spännande, när verkligheten utanför var trängd blev konsten ett sätt att hålla fast vid idyllen, säger Carl-Johan Olsson.
Resandet viktigt
Det var en lika delar magisk och realistisk bildvärld som växte fram under guldåldern. Konstnärerna började måla sin närmiljö, och lyfta fram mer oansenliga motiv, som i Martinus Rørbyes "Utsikt från konstnärens fönster". Det förändrade också betraktarrollen.
- Vi har inte längre bilder med en tydligt läsbar betydelse. De kan upplevas mer som nyktra registreringar av konstnären, så då finns det också mer plats för betraktarens föreställningar, säger Carl-Johan Olsson.
I Sverige kom revolten mot instängda ideal senare. Medan de ledande vid den svenska Konstakademien inte var intresserade av att resa var det obligatoriskt för de danska konstnärerna. Man skulle till Italien, och perioden inleds konstnärligt med Christoffer Wilhelm Eckersbergs nyskapande vyer från Rom, omkring 1815.
Men efter 1830-talet vänds fokus återigen mot nationell romantik, med motiv som historiska byggnader, fornlämningar och det danska landskapet.
- Det börjar uppstå ett sug efter ett nationellt måleri som manifesterar Danmark, säger Carl-Johan Olsson.
Kvinnor lyfts fram
Men vari det danska bestod och hur det skulle se ut omtolkas nu. Till exempel lyfter man fram fler kvinnor, som under guldåldern inte tilläts gå på Konstakademin. Elisabeth Jerichau-Baumann är en av dem som helt skrevs ut ur historien.
- Men hon är helt enastående, tycker Peter Nørgaard Larsen.
Utställningen koncentrerar sig också på de sociala förutsättningarna för konsten. Många av naturskildringarna är till exempel politiska kommentarer.
- Tidigare har man tänkt att Dansk guldålder handlar om de bästa. Men det ska snarare förstås som en bredare kulturhistoria, säger Nørgaard Larsen.