Rätt kaxigt av Mustasch att inleda med att riva av hela nya skivan Sounds like hell, looks like heaven, inklusive outrot. Kaxigt, och välkommet, inte minst eftersom greatest hits-kavalkaden de har kört på sina föregående spelningar på Lisebergshallen började kännas lite trött redan andra gången. Men också då det ger en luttrad recensent en ny ingång i en recension av ett band han sett och skrivit om oräkneliga gånger sedan millennieskiftet.
Meta, visst, men antalet gånger man kan dra paraleller till Danzig och de andra Mustasch-förebilderna är lika begränsade som antalet gånger exil-Göteborgaren Ralf Gyllenhammar kommer undan med att ta den lätta utvägen som en greatest hits-show innebär.Dessutom känns greppet att spela igenom en helt ny platta som en rätt skön passning till alla band som nu för tiden envisas med att åka runt och göra samma sak med gamla skivor.
Med detta sagt så är det ändå väldigt välkommet när Deep in the woods inleder konsertens andra halva och banar väg för Down in black och alla de andra gamla hittarna. Sounds like hell, looks like heaven får vara en hur jämn platta, med Sad but true-flörtande tunga höjdpunkter som Dead again, som helst, men halvvägs igenom börjar det ändå kännas lite trögt.
Övergången till det äldre materialet är lika snygg som planerad och välbehövlig. Men trots beräkningen kan man inte ta ifrån Mustasch den triumf konserten ändå mynnar ut i, med avslutningen där I hunt alone och Double nature får hallen att skälva innan Ralf tackar publiken till tonerna av I will always love you, som höjdpunkt.
Att kärleken är besvarad handlar nog inte bara om den effektiva dramaturgin och de gamla låtarna som är lätta att headbanga till. Mustasch har också tajtat till sitt spel igen och Ralf lyckas dessutom att inte tjöta sönder hela konserten, utan låter riffen sköta det mesta av snacket. Det är kaxigt om något.
Den närmsta parallellen som dyker upp – det är svårt att låta bli – är Motörhead. De har också hittat ett effektivt sound som lockar ölhävarpubliken.
Inte smart, men tillförlitligt och tryggt. Och i den jämförelsen står Mustasch den här gången ut som vinnare. De leker ju i alla fall lite med konsertstrukturen.
