Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Yoakam goes bluegrass

Trettio år efter debuten släpper Dwight Yoakam sin första bluegrassplatta.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

SKIVOR

Genre: Country
Artist: Dwight Yoakam
Titel: Swimming pools, movie stars
Skivbolag: (Sugarhill/Border)

Trettio år efter debuten släpper Dwight Yoakam sin första bluegrassplatta. Det är i alla fall så Swimming pools, movie stars har sålts in, som ett fullfjärdrat bluegrassalbum.
Det är inte helt med sanningen överensstämmande, även om det slipade och übertighta bandet (gitarristen Bryan Sutton, banjospelaren Scott Vestal, violinisten Stuart Duncan, basisten Barry Bales och Adam Steffey på mandolin) i alla fall stundtals plockar igång ett riktigt skönt gung.

Snarare än att tolka gamla bluegrassklassiker har Dwight Yoakam valt att klä av sina egna, ibland rätt bredbenta och baktunga countrysånger och stöpt om dem i akustiska och påfallande pigga versioner.

These arms är uppnosig och driven, Two doors down mycket skönare utan elpianot som tynger originalversionen och Guitars, Cadillacs blommar verkligen upp när den slipper sitt trötta, honkytonkiga 80-talssound.

För egen del hade jag gärna sett att Dwight Yoakam även kört Blaim the vain, A thousand miles from nowhere och min personliga favorit Ain’t that ­lonely yet genom sitt bluegrassfilter, det gör han inte, men väl en underbar tolkning av Purple rain. Att Princes gamla popklassiker skulle trivas så bra med ståbas, fiol och banjo, och med en skön countrykör, det såg jag inte riktigt komma.