Med avstamp i olika decenniers avantgarderock (Residents, This Heat, Sun City Girls m.m.) tar sig brittiska Volcano the Bear in i olika slags situationer. Jag glömmer aldrig den teatrala konserten i en lokal vid Stigbergsliden för ett antal år sedan och de skivor jag har hört har både varit fascinerande och förbryllande. De etniska inslagen känns alltför fejkade, artificiella, å andra sidan föredrar jag dervischmelodierna i Spurius ruga, och slagverkskaoset och ormtjusarstuket i Golden ink, framför låtarna som är fastkedjade i 70-tals-artprogrock. När båda elementen förenas som på avslutande Fireman show faller bitarna på plats.
