Veckans singlar - vi har lyssnat

GP:s Jan Andersson lyssnar på ny musik av Norah Jones, Lana del Rey, Mumford & Sons och Rhys.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Norah Jones – A song with no name – två fyrar

Norah Jones tredje singel på nästan lika många månader är ett samarbete med Wilcos Jeff Tweedy, och soundmässigt lägger den sig någonstans mellan den (för Norah Jones) experimentella singeln My heart is full och den skönt Jones-jazziga It was you. I centrum för A song with no name står Tweedys båda gitarrer och Norah Jones personliga röst, hennes piano finns hela tiden där men spelar en betydligt mindre roll än vi vant oss vid. Det är en rak, enkel och avskalad sång som tyvärr mest bara rinner förbi. Det hjälper inte att Norah Jones sjunger "If I haf a gun, if I had a knife", refrängen är anonym och repetitiv och versen lite för tunn för att gripa tag. Vi får hoppas på en ny – och starkare – singel i oktober.

ANNONS

Lana Del Rey – Venice bitch – fyra fyrar

Man kan tänka sig att suget efter ny musik från Lana Del Rey skulle ha mattats något i och med Sarah Klangs entré på scenen, de båda rör sig ändå i samma musikaliska härad, men så funkar det inte. Givetvis tar jag emot Lana Del Reys nya singlar från det kommande albumet Norman fucking Rockwell med vidöppen famn. Förra veckans Mariners apartment complex följs nu upp av den nästan tio minuter långa Venice bitch, och det är bara att låta sig sugas med när Lana Del Rey namedroppar Norman Rockwell, citerar Robert Frost och lyckas tänja ut allt – en skön gitarr, en wailande keyboard, ett utdraget atmosfäriskt crescendo – utan att det blir varken segt eller tråkigt. Visst låter det som klassisk Lana Del Rey, samtidigt testar hon gränser (inte minst genom låtens längd) på ett sätt som vi inte är vana vid. Snyggt!

Mumford & Sons – Guiding light – fyra fyrar

Marcus Mumford är en av de där genommusikaliska frontfigurerna som man anar nog skulle ha lyckats bättre solo än ihop med sitt band (det finns ju några sådana). Det sagt är Mumford & Sons nya singel Guiding light en skön, snyggt uppbyggd och skimrande pärla till popsång. Det låter Coldplay och The Killers, kanske ett stänk U2, men framförallt har producenten Paul Epworth (Adele, Rihanna, Florence and The Machine) fått bandet att släppa lite av folkmusikvibbarna och rikta blicken mot de stora arenorna. Den 16 november kommer Mumford & Sons nya album Delta och det finns nog all anledning att inte missa det.

ANNONS

Rhys – Starfish – tre fyrar

Rhys Maria Clarstedt Frank är ännu en av de där nya kvinnliga artisterna från Sverige med makalös röst och hela världen som potentiell lekplats. Nästa vecka kommer hennes debutalbum Stages och jag förutsätter att den här snygga, fluffiga, välproducerade och väldigt radiomässiga duetten med Felix Sandman får en framträdande plats där. Då Rhys dessutom jobbar med rutinerade låtskrivaren Jörgen Elofsson tyder väl det mesta på att karriären tar fart på riktigt nu när albumet kommer.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS