Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Katy Perry, Cardi B och Parham har alla släppt ny musik. Bild: GP/TT

Veckans låtar: Bruce Springsteen, Parham, Cardi B, Tove Lo, Sarah Klang, Edda Magnason

Parham från Göteborg har gjort sin starkaste låt någonsin, enligt GP:s skribenter som också hyllar alla från Cardi B till Bruce Springsteen.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Bruce Springsteen "Tucson train" – FYRA FYRAR

I takt med att Bruce Springsteens nya album "Western stars" rycker allt närmare droppar han också sina singlar i allt raskare takt. Den 26 april kom "Hello sunshine", tre veckor senare släpptes "There goes my miracle" och nu, efter två veckor, kommer snygga balladen "Tucson train". Då albumet är spikat till 14 juni kan vi alltså räkna med att en fjärde singel släpps 7 juni. Om allt går som förväntat. Men vi får väl se, för den här våren har Springsteen brutit med sitt vanliga mönster och testat nya musikaliska stigar i en takt som aldrig förr. Det sagt låter "Tucson train" mer som Springsteen än Burt Bacharach. De mest svepande stråkarna är bitvis ersatta av ett sound som ekar lätt av "My hometown" och "Tunnel of love" minus de jobbiga 80-talstrummorna. Hur som helst blir man lite nyfiken på vem som egentligen kommer med det där tåget från Tucson – och ännu mer sugen på det nya albumet.
Jan Andersson

Edda Magnason "Tune of a crooner ep 1" – TVÅ FYRAR

Senast jag såg Edda Magnason sjöng hon låtar av Björk Guðmundsdóttir i Konserthuset och gjorde en fin tolkning av Björks "Vokuro" på isländska. Kanske är det därför som Magnasons nya ep känns mer "Björkig" än något hon tidigare gjort, och då har den säregna isländskan ändå varit en stark och tydlig förebild för Magnason i flera år. Den här ep:n med fyra låtar är spretigt charmig och lite otydlig. "When I was a child" och "Synchronized" är jazziga och lätt filmiska, "Warm stone" en rak och lite profillös pianoballad och "Karaoke" känns som hämtad ur en musikal med väldigt lösa tyglar. Drömsk Betty Blue-pop, som någon skrev, är en väldigt passande beskrivning. Foto: Warner Music
Jan Andersson

Tove Lo: "Glad he's gone" - FYRA FYRAR

Första singeln från kommande albumet "Sunshine Kitty" fortsätter där Tove Lo varit förut. Hon rotar vidare i sina och sina kompisar relationstrubbel, och nu handlar det om en kompis kille som verkligen inte var någon keeper. Tove Lo är glad att det är över och det tycker hon att hennes kompis också ska vara. "I can tell she loves him way too deep, He loves being fuckin' hard to please, Girl they're the basics, it's pretty easy, He's a bitch with some expectations.", förklarar Tove Lo till snygg, lugn elektronisk pop med en refräng som kommer att plockas upp och sjungas av publiken. Shellback finns med som producent, förväntningarna är stora och den röda mattan är utrullad. Tove Lo är redo för nästa steg och i mina öron är det här en poplåt som är minst lika snyggt snidad som exempelvis den låt som Sheeran och Bieber toppar listorna med. Kör bara kör, Tove. Foto: Rob Grabowski/AP
Johan Lindqvist

Parham: "Bordsskick" - FEM FYRAR

Booom! Det här är det starkaste jag hört från Parham. Det är sorgset och ursinnigt på samma gång när han tar bladet från munnen, och spottar ur sig exakt vad han känner. Om att göra klassresan in i musikbranschens salonger, om att få sin kultur kapad men ändå inte bli riktigt fullt ut accepterad. Om att vara vilsen mellan uppväxt, nutid och en framtid som så enkelt kan bli kringskuren om man inte uppför sig som förväntat. Om man inte klarar bordsskicket, inte fattat alla koder. Det handlar om rasism och Parham rappar rakt upp och ned, det finns ilska men också en slags lättnad i hans röst. Musiken är strippad, monoton, svärtad, ödesmättad. Briljant, obekvämt, nödvändigt. Foto: Björn Larsson Rosvall
Johan Lindqvist

Timbuktu: "Dansez" - TRE FYRAR

Det tog sin tid för Jason "Timbuktu" Diakité att hitta tillbaka till låtskrivarlusten. Men med några nya samarbeten och energin från att bli pappa såväl till ett barn som till hyllade föreställningen "En droppe midnatt" har det uppenbarligen lossnat. "Dansez" är inspelad i Los Angeles men har ett franskt/karibiskt gung som för tankarna till Manu Chao. Feel good-musik med både kärlek och humor och en given stämningshöjare på sommarens alla takbarer. Möjligen kan man tycka att den är lite lättviktig - men vadå - att dansa och älska ska ju också tas på största allvar. Vi ses väl vid Lisebergs stora scen den 3 juli? Foto: Per Wahlberg
Johan Lindqvist

Sarah Klang: "New day coming" - FYRA FYRAR

Göteborgskan presenterar den här som sin "första glada låt" och förklarar att den är tillägnad hennes band och publik som på kort tid lyft ut henne på allt större scener. Och visst är det en fantastiskt peppig låt - i alla fall om man jämför med Sarah Klangs gråtballader. Men eftersom hon har sitt uttryck intakt finns det förstås ett blått stråk även genom den här soliga saken. Vilket är bra. Jag tänker dessutom att den kommer att göra stor nytta under kommande spelningar, det är exakt den sortens vitamininjektion som Sarah Klangs konserter saknat. Till dess - sorteras intill The Walker Brothers i spellistan. Foto: Anna Svanberg
Johan Lindqvist

Katy Perry: "Never really over" - TVÅ FYRAR

Det är Zedd, som tidigare jobbar med bland andra vår egen Zara Larsson, som står bakom Katy Perrys comeback-låt. Den som började med det bedårande tilltaget att komma till Met-galan utklädd till kristallkrona. Låten är inte lika kul. Vissa snygga detaljer och Katy Perrys energi gör att den funkar hyggligt, men ärligt talat är det en rätt så enerverande låt. Jag är helt okej med låtar som gapar mig i ansiktet men det får faktiskt vara med lite mer charm och substans än såhär. Foto: Charles Sykes
Johan Lindqvist

Cardi B: "Press" - FYRA FYRAR

Oupphörligen underhållande. Det är den snabbaste och enklaste presentationen av Cardi B som senare i sommar utgör huvudattraktionen på Way out west i Slottsskogen. Nya låten, som fick Instagram att skaka till när Cardi B lade ut en snippet häromdagen, utgör inget undantag. Det är fullt pådrag, smäller lite överallt och låter som om både brandkår och sedlighetspolis drar runt hörnet med tjutande sirener. Ful i mun är hon såklart. Snuskig, skrytig, rolig, galen men utan att stämningen blir ansträngd. Inte ens med rader som "Cardi don't need more press Kill 'em all, put them hoes to rest." Det kommer inte stå minsta lilla buske kvar i Slottsskogen efter att Cardi B eldat färdigt med sina sprakande galenskaper. Foto: Jordan Strauss
Johan Lindqvist