Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/6

Världens störste pubtrubadur

Lindqvist: Ed Sheeran föraktas av snubbar som skriver om musik. Men jag gillar ju honom.

SKIVRECENSION

Pop

Ed Sheeran

÷ (“Divide”)

(Warner)

Brittiska The Guardian konstaterar i en stor intervju med Ed Sheeran att han är världens just nu, störste manliga popstjärna. Jag kan tänka mig att Drake och Justin Bieber har en del att invända, men den senare säger sig visserligen Sheeran ha tillrättavisat med en svingande golfklubba. Det må vara hur det vill med den saken. Störst är som bekant inte alltid bäst och Ed Sheeran tillhör den där sortens artister som oftast föraktas av snubbar som skriver om musik. Kanske är han för snäll, för tillgänglig, för populär bland tjejerna. Jag vet inte. Jag gillar ju Ed Sheeran. En kille som kan trollbinda ett helt Wembley med bara sina låtar, en mikrofon, en gitarr och ett gäng loopar är värd all respekt.

Men det som under Ed Sheerans första år som artist varit en tydlig, musikalisk identitet har nu, med det tredje albumet splittrats i en lång rad olika uttryck. Jo, Sheeran har sprungit på många bollar även förut, men det hade varit mänskligt om han låtit sig dämpas av sina framgångar. Vore Sheeran lite mer nervöst lagd skulle han försöka skriva tio nya Thinking out loud.
Istället lattjar Ed Sheeran loss och blandar Coldplay-rocken i Castle on the hill med "klubbdängan" Shape of you och fyller på med en ganska töntig irländsk dänga, latinoinfluenser och Justin Timberlake-pop. Plattan innehåller sexton låter och för att vara helt ärlig är den salig röra. Enligt uppgift ska skivbolaget ha haft en del invändningar mot urvalet och sammansättningen, men Ed Sheeran är på den nivån nu att han kan göra lite som han vill.

Visst kräver plattan en del redigering, men ur den aspekten är Ed Sheeran en modern artist, han har uppenbarligen satt ihop skivan med tanken att alla ska kunna banta ned den till sin egen spellista. Jag kan å sidan tycka att det är lite tunt ur en konstnärlig synvinkel, å andra sidan finns en generös charm över den inställningen. 
Ed Sheeran må vara en arenastjärna, men jag kan inte riktigt släppa det skakiga Youtube-klippet där han sitter på någon pub och skrålar ihop med fotbollsspelaren Wayne Rooney. Kanske är inte Ed Sheeran världens största popstjärna - utan världen största pubtrubadur. Det är i så fall menat som en komplimang.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.