Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/9

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Världen blir vackrare med Laleh

Laleh väjer inte för det obekväma. Hon sätter ord på tankar om flykt, längtan efter ett "hemma", tacksamhet, sorg, saknad efter de som rycks bort för tidigt, skriver Sofia Andersson om Lalehs spelning på Trädgårdsföreningen.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

KONSERT

Laleh

Trädgårdsföreningen, fredag

Bäst: Lekfullheten.

Sämst: Elektronrösten. Och ljuden från Trädgår'ns sommarklubb.

Publik: 9 300 och utsålt.

Vuxna människor är bara barn som låtsas. Det är en sanning, som blir tydlig i fallet Laleh. Hon kastar naiva slängkyssar från scen, för att i nästa stund sjunga om det djupt existentiella.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Inför kvällens turnépremiär har det utlovats lekfull pop med mycket dans, konfetti, glädje och tårar. Det börjar regna lagom till att Hammarkullens stolthet går på scen. Det gör ingenting. När vi möter henne, iklädd en vit glitterkreation, blir allt annat sekundärt. 

Showen inleds givetvis med Welcome to the show, som hon först framförde tillsammans med Adam Lambert i American Idol, följt av Aldrig bli som förr från senaste Kristaller. Hon leker sig fram, i både kroppsspråk och röst, vilken har lika många dimensioner som texterna har lager. Den är fantastisk från första stund.

"Lalehminiatyrer har hjulat sig varma"

Alla generationer är här. Lalehminiatyrer har hjulat sig varma på gräsmattan framför Palmhuset. Nu sitter de på axlar med hörselskydd lika stora som huvuden, medan förebilden Laleh planterar självförtroende i dem. Faktumet når sin spets i stolta "Bara få va mig själv", där barnrösterna tar över. Det är mäktigt och så fint.

Vi tar naturromantiska steg under Kungsträdgårdens körsbärsträd i "Behåll ditt huvud", tackar sedan himlen för att vi får stiga på land, känna på sand. "En stund på jorden" är en kärleksförklaring till planeten, som kanske hade blivit banal om det inte vore för djupet, som finns i hennes övriga katalog. 

Tydlig röd tråd

Laleh har så mycket i sig. Sedan debuten för 12 år sedan har hon rört sig fritt. Röda tråden är pop. Inför Kristaller flyttade hon till Los Angeles. Det hörs. Laleh är en finsmakare när det kommer till ljud och har full kontroll över vad som händer på scen. Det resulterar i perfekta versioner av Speaking of truth och Bark less, wag more. Ibland tippar det dock över. En viss distans infinner sig i nya låtar som "Ge tillbaks det du tagit" med elektronrösten. Effekten är överflödig.

Gamla låtar kläs i nya, proffsiga kostymer. "Bjurö klubb" föds på nytt och "Samuel" är en enda stor folkfest, där instrumenten är de som dansar mest.

Laleh väjer inte för det obekväma. Hon sätter ord på tankar om flykt, längtan, tacksamhet, sorg och saknad efter de som rycks bort för tidigt. Koncentrationen och allsången är maximal när Laleh tar ton i raderna "I will tell your story if you die" från Some die young, låten norrmännen tog till sina hjärtan efter terrorn sommaren 2011. Jag torkar en tår innan någon hinner tänka att jag är oprofessionell. Världen blir vackrare med Laleh.