The XX är framme vid sitt tredje album. Med ett band som har omfattande ambitioner brukar det bli en vattendelare. Man vill utveckla och fördjupa det man gjorde på sina tidigare plattor.
Med framgång i bagaget har man förmodligen också tid, tålamod och resurser att verkligen ta sig an uppgiften med hull och hår. Faran är att resultatet blir överarbetat, pretentiöst och mer genomtänkt än vad som är riktigt nyttigt. Ut kommer en ganska tråkig platta. Och vips har publiken skiftat fokus till något nyare och piggare.
Nu behöver dessbättre ingen oroa sig. The XX har behållit sin vackra bräcklighet men adderat fler smaker. Lyssna på smärtsamt nerviga Performance som tangerar det allra bästa Everything but the girl gjort. Brave for you har samma avskalade kyla men ändå med ett blödande hjärta. Och vilka sånginsatser!
Annat är mer storslaget och The XX rör sig bitvis i samma vatten som de största brittiska banden (U2, Depeche) men utan att riktigt vilja göra anspråk på arenorna. Den här musiken kräver mer av slutna rum och fokuserad lyssning.