Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Teddy Thompson…& Kelly Jones | Little windows

Det finns något väldigt sympatiskt över korta album. Är det dåligt blir plågan mindre utdragen, är det bra känns det sällan kort utan snarare lagom långt.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Countryrock

Little windows

(Cooking Vinyl/Playground)

Som Teddy Thompsons & Kelly Jones duettplatta. Med sina 10 låtar och 26 minuter är det inte bara lagom långt, det är ett närmast perfekt avvägt album där varje låt bidrar till helheten, där varje låt får utrymme och hjälper till att stärka intrycket, och där framförallt ingen låt tillåts sänka nivån.

De brittiska folkrockarna Richard och Linda Thompsons son Teddy Thompson slog igenom med albumet Separate ways 2006.

Året innan fick Gustavo Santaolalla en Oscar för bästa filmmusik till Brokeback Mountain, men det borde ha varit Teddy Thompson som tog emot den där statyetten för I don't want to say goodbye, den starkaste låten i hela filmen.

Det här albumets kanske bästa spår heter något snarlikt, I thought that we said goodbye, och känslan är att de båda låtarna är rätt närbesläktade.

Det är vackert. Rofyllt. Känsligt. Det är framförallt en låt som visar hur väl Teddy Thompsons och Kelly Jones röster på en gång flyter ihop och lyfter varandra. Långa stunder är det en ren njutning att bara lyssna på dem.

Även Better at lying och Don't remind me (plattans längsta spår med sina 3:07 minuter) är eleganta och stillsamma, medan Make a wish on me i stället får sägas vara svängig, närmast lite stompig med sin orgel och sitt lätt Bo Diddley-färgade gung.

En annan favorit är As you were, tidlös 50-talspop, Everly Brothers med barpiano och svävande countryharmonier. Inget nytt under solen, inte alls, men snyggt och varsamt hanterat.

Överhuvudtaget påminner upplägget lite grand om de fina plattor som M. Ward och Zooey Deschanel gjort och gör ihop under namnet She & Him. Med den stora skillnaden att Teddy Thompson har en betydligt skönare och mer särpräglad sångröst än M. Ward, och att Kelly Jones känns betydligt mer anonym än Zooey Deschanel.

Kelly Jones förresten ...? Nej, jag hade inte heller någon vidare koll på henne. En snabb googling och Youtubekontroll senare visar det sig vara en singer/songwriter från den lilla hålan Ridgefield i nordöstra USA men som numera bor i Los Angeles.

Enligt Spotify har hon släppt tre album, och det kanske stämmer, men musiktjänsten vill gärna klumpa ihop henne med Katy Perry och Lana Del Rey, med Daft Punk och Mumford & Sons, med One Direction och Linkin Park, och så brukar det låta när Spotify inte heller har någon koll.

Men hon sjunger fint ihop med Teddy Thompson.