Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Symfonikerna gnistrar i solskenet

Recension: Kent Nagano får sommarklangerna att lysa under årets Slottsskogskonsert med Symfonikerna, menar Magnus Haglund.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Musik

Göteborgs Symfoniker
Nationaldagskonsert, Slottsskogen, måndag
Dirigent Kent Nagano
Solist Camilla Tilling sopran

Det är alltid en speciell känsla när Symfonikernas klanger placeras i det fria, och sommarvindar och trädsus ackompanjerar det storslagna orkesterspelet. Men i år har förste gästdirigenten Kent Nagano satt samman ett ovanligt välkomponerat program för den traditionella Slottsskogenkonserten. Som alltid ett knippe välkända nordiska klassiker, av Grieg, Nielsen, Peterson-Berger och Alfvén. Men därtill fyra franska verk, två av Ravel och två av Canteloube. Och som en gnistrande juvel i solskenet, inledningssatsen ur Beethovens Pastoralsymfoni.  

Den franska repertoaren har länge varit en av Naganos specialiteter, ända sedan tiden som chef för Lyonoperan 1988-98. Här visar han hur väl den naturlyriska impressionismen kan slå följe med det förra sekelslutets skönhetslängtan inom den nordiska musiken. Man påminns om de speciella ljusförhållanden som en gång drog de skandinaviska målarna och tonsättarna till konstnärskolonin Grez-sur-Loing. 

Sopranen Camilla Tilling gör känsliga och återhållsamt precisa framföranden av Joseph Canteloubes folksånger från distriktet Auvergne, liksom av Griegs Solveigs sång. Att höra de lätta sångklangerna samtidigt som man ser hur det blåser i björkarnas lövverk precis bakom scenen får sommaren att framträda som en frihetsdröm. 

Det gäller i hög grad även det övertygande Beethovenspelet som lyfter fram musikens humanistiska och kosmopolitiska patos. Det här är så långt bort man kan komma från den majestätiske och jagexpansive Beethoven. I stället blir det naturreflektionens musik, förstärkt av grönskan och parklivet som tillhör oss alla, och med skirheten i klangbilden som en förhöjd gemenskap. Upplysningsljuset skiner i kapp med solstrålarna.