Titeln på algeriska Souad Massis nya album betyder ordens mästare och syftar på att hon gjort låtar av tio arabiska poem, nya såväl som urgamla, i ett försök att påminna världen om den arabiska kulturens rikedom och budskap om tolerans och kärlek – i kontrast till dagens våldsamma yttringar.
Det är ofta vackert och gripande, men hennes dåliga vana trogen spretar det lite väl friskt: afropop, bredbent protestrock, reggae, gripande fado och fransk schlager omvartannat …
Bäst gillar jag när hon är närmast hem, närmast det nordafrikanska, eller som mest avskalad med bara stränginstrument som i inledande Bima el Taaloul.