Jag begriper inte ett dugg det fina i kråksången skrev en kritiker om Gunnar Ekelöfs första diktsamling 1932. Jag vänder på det och säger att det är kråksången som är det stora utropstecknet på Göteborgstrion Sorks andra skiva. Kråksång har fina kråksamplingar, men själva låten har ett annat driv än de andra sju låtarna och så sjunger Magdalena Ågren på svenska. Mer av det! En något stökigare punk-pop-kostym fungerar också – särskilt när trombonen tar plats bland elbas, orglar och trummor – men det är när Sork överraskar som skivan verkligen sticker ut. De lugnare, krypande Twin freak och Trick you har samma funktion.
ANNONS
