När vi sammanfattar den rätt begränsade genren shoegazingindie från tidigt 90-tal så tar Slowdive lätt en pallplats.
Linnétältet är alltså fullt med pottluggar, både i sinnet och i realiteten, som inte kan få nog av svepande chorusdränkta gitarrmattor och entonig sång.
Det kunde inte jag heller en gång i tiden och som nostalgiobjekt klarar sig återförenade Slowdive riktigt fint. En tidsmaskin, en vacker känsla, motljus och rök och en rasande grann Alison. Men tyvärr också utan den avgörande punchen.