Post Malone (som i juridiska sammanhang går under namnet Austin Richard Post) färdas allt längre ifrån hiphopen och allt närmre renodlad radio-pop. I ”Austins” två första låtar slungas vi mellan ytterligheterna i albumet – avskalade gitarrballader respektive storslagna körer och mäktig ljudbild.
Det inledande spåret (”Don't understand”) har en text som är lätt att relatera till, men den är inte särskilt nyskapande. Den metaforlösa refrängens textrader är liksom snubblande nära att bli simpla och uddlösa, men kvalar precis in som raka och slagkraftiga. ”Jag förstår inte varför du tycker om mig så mycket, för jag gillar inte mig själv” lyckas låta sorgligt och äkta med Post Malones sköra röst.
”Something real” slår till med storslagna körer och Malones karaktäristiska reverb-drypande, rispiga, vibrato. Fler instrument, mer kraft. ”Texas tea” och ”Landmine” är stöpta i samma form.
Austin Richard Post – ”Post Malone”
Föddes 1995 i Syracuse, New York. Vid nio års ålder flyttade han och familjen till Grapevine, Texas.
2015 släppte han låten ”White Iverson” som spred sig snabbt på internet. Senare samma år signerade han ett skivkontrakt och 2016 släpptes debutalbumet ”Stoney”.
2023 släpper han sitt femte album ”Austin”.
I juli 2023 har Post Malone över 63 miljoner månatliga lyssnare på Spotify och hans mest spelade låt ”Sunflower” har över 2,8 miljarder spelningar – femte flest på Spotify någonsin. ”Rockstar” är hans näst mest spelade, den är sexa på samma lista, med 2,7 miljarder spelningar.
Renodlad radio-pop och akustisk finstämdhet
I den tredje låten, ”Chemical” visas delar av mellanregistret i albumet upp. Det mer radio-popiga ljudet, visserligen med trummor och gitarrer som låter ”analogt”, men dessa omsluter en lenare, lite plastigare, röst. Texten om någon som han inte kan släppa – någon som är ”chemical” – för tankarna till Britney Spears ”Toxic”.
Till skillnad från fjolårets platta (Twelve carat toothache), som gästades av bland andra Fleet foxes, Doja Cat och The Weeknd, är Malones femte album helt fritt från andra sångröster. I ”Hold my breath” tycks han ta hjälp av en ”vocoder”. Röst-effekten påminner om den som används frekvent på Bon Ivers album ”22, A million”. Den låter lite metallisk.
Låtarna med tydligt trap-beat är hyfsat lätträknade. I ”Mourning”, ”Novacandy” och ”Texas tea” spelar intensiva och tunga bastrummor en tydlig roll, om än i något åtskilt utförande. Det elektroniska tar mer plats i dessa låtar, medan det akustiska tar mer plats i inledande ”Don't understand”, finstämda ”Green thumb” och avslutande ”Laugh it off” (som visserligen blir mer rå och rockig mot slutet).
Ljusare mörker i texterna
Trots att 11 av 17 spår är märkta med varningen om ”explicit” text upplevs "Austin” som snällare än föregångarna. Förra albumet hade ungefär samma andel explicita låttexter men när han sjungit om att idka älskog tidigare har han använt betydligt råare formuleringar än ”låt oss göra barn ikväll”, i låten ”Speedometer”.
Post Malone välkomnade sitt första barn i maj förra året, och i ett Instagraminlägg från april i år berättar han att han är ”gladare än han varit på länge”. I albumet märks det. Mörkret är visserligen där. Likaså vemodet. Men nyanserna är ljusare. Vemodet är inte lika destruktivt och dekadent. Mörkret inte lika ogenomträngligt. Tonen kan ibland vara påfrestande melankolisk i Post Malones musik, men under stundom når den ändå in och greppar tag om en med en skör hand.
Spår av hiphop dröjer sig kvar i Post Malones låtar men de blir mer och mer sällsynta. Han berättade nyligen i ett avsnitt av Youtube-programmet ”Mythical Kitchen” att han har använt gitarren på ett nytt sätt när han skriver låtar. Och att han själv spelar på alla gitarrspår. Det märks att han använt gitarren för att bygga grunden till de flesta låtarna. De präglas av en popig, och något okomplicerad ljudbild. Särskilt i la la la la-refrängen i ”Sign me up”, visslandet i ”Overdrive” och den lena rösten i ”Too cool to die”.
Texterna är också några nyanser ljusare. Visst sjunger han om att han alltid är ”en drink ifrån en bra dag” (Socialite) och att han aldrig vill nyktra till (Mourning), men han sjunger också om att han skulle göra vad som helst för att vara ”cool to you”. Han kan till och med tänka sig att ta bort sina tatueringar för att bli ”cool to you” (Overdrive). Och han vädjar att hans älskling ska ta honom hem i ”Enough is enough”.
Post Malones femte album är habilt. Det saknas dock verkliga höjdpunkter och hitlåtar för att ”Austin” ska vara särskilt imponerande.
Spår på ”Austin”
1. Don't understand
2. Something real
3. Chemical
4. Novacandy
5. Mourning
6. Too cool to die
7. Sign me up
8. Socialite
9. Overdrive
10. Speedometer
11. Hold My Breath
12. Enough Is Enough
13. Texas Tea
14. Buyer Beware
15. Landmine
16. Green Thumb
17. Laugh It Off
LÄS MER:Så har Obamas musiksmak spridit sig till Sverige
LÄS MER:Jonny Jakobsen turnerar fortfarande som Dr. Bombay
LÄS MER:Spelschemat för Way Out West 2023 är här
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
