Det råder viss förvirring huruvida det är trion som heter Lyöstraini, eller skivan, eller ingetdera. Det ärnämligenså projektet kallats hittills, men detta älvdalsmålska uttryck går förstås att översättas till "Trees of light", det som nu står jämte artistnamnen på skivan.
Musiken är desto mer självklar och lysande. Tre mästerliga musiker som möts– verkligen möts – från tre skilda utgångspunkter. Den i svensk folktradition marinerade Lena Willemark på sång och ibland fiol, Anders Jormin från sin frisinnade jazzbas, och så Karin Nakagawa med sin japanska koto, en liggande harpa vars 25 strängar kan böjas och stämmas om mitt under spelet med spännande klangmöjligheter.
Den flyhänta Nakagawas koto står i centrum av musiken tillsammans med Willemarks expressiva sång, medan Jormins bas mer jobbar i bakgrunden som understödjare och kommentator.
Sångerna är nykomponerade, framvuxna i intimt samspel mellan de tre, snarare än arrangemang av traditionella stycken, vilket nog varit en förutsättning för att lyckas ta musiken in i detta så egna universum där tidigare nämnda utgångspunkter knappt längre kan skönjas.
Trion kan upplevas i Göteborg den 23 mars, på Konstepidemin, där skivan också spelades in för snart två år sedan.
