Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Så bra var Laura Mvula

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Konsert

Laura Mvula

Linné, torsdag

Laura Mvula öppnar med funkstunsiga Overcome, som brittiskan skrivit ihop med Nile Rodgers, och just stunsig är ett ord som rätt väl beskriver Mvulas spelning. I alla fall inledningsvis. Hon försvinner tyvärr lite i Flying without you, med sina kraftiga beats och en väldigt tung bas lyckas det åtta personer starka bandet dränka Mvulas röst, vilket är synd då det är just rösten som borde stå i centrum. Laura Mvulas neosouliga låtar är nämligen inte av den sorten som riktigt fastnar i skallen. Tvärt om blir det lite tråkigt. Långdraget. Och när Mvulas stillsamma, ofta vackra, partier störs av musiken på de andra scenerna blir det svårt att inte helt tappa fokus. Tankarna försvinner iväg. Ska de spela på den där elharpan eller bara låta den stå? Påminner inte basisten väldigt mycket om Lionel Richie? Är det badtofflor Laura Mvula har på fötterna ..?