Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Roxette | Slottsskogsvallen, fredag

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Pop

Pop

Roxette

Slottsskogsvallen, fredag

Publik: 15 080.

Bäst: Listen to your heart är helt magnifik.

Sämst: Baktung trummis och ett par anonyma låtar.

Strax efter nio kommer en krasch boom bang och vi kickar igång med Sleeping in my car. En halv sekund in i den står det klart vilken kategorisering jag utan omsvep kan använda för Roxette på Slottsskogsvallen: Pop. I sin allra mest rena och pura form.

Inte rock, inte house, inte folkpop, inte electrochockgrimetrap utan pop, det behöver helt enkelt inte vara svårare än så.

Under de knappa 90 minuter som Per Gessle och Marie Fredriksson, Sveriges genom tiderna mest dynamiska duo, står på scen med sitt band så kan låtarna som inte är monsterhits som alla kan sjunga med i räknas på ena handens fingrar. Av totalt 17 låtar är säkert, rätta mig om jag har fel alla kalenderbitare, tio listettor runt om i världen. Det, mina damer och herrar, är inget annat än ett fenomen.

När de två kliver på Slottsskogsvallens scen är det för att göra sin 40:e konsert i år, de är ute på en världsturné som ska hålla på året ut och som ni kanske förstår av låtvalet så handlar det i mångt och mycket om en nostalgifest för alla oss som var med när 80-tal blev 90-tal och Per och Marie var det hetaste som snurrade på MTV. En lyckoafton som egentligen fyller samma funktion som vilken after beach som helst med den stora skillnaden att vi har originalen på plats.

Mycket har sagts om Marie Fredrikssons röstkapacitet och låt mig säga så här: i kväll är det full leverans, hon sitter och verkar testa sig fram i första låten och när hon känner att det håller så laddar hon på ordentligt och sjunger överlag alldeles strålande bra. Samma tryck som för 25 år sedan? Nej, men det är det nästan ingen som har. Och faktum är att Roxette live 2015 har större problem än så. Gessle himself har inte sin starkaste sångstund på jorden och bandet har att brottas med en trummis som spelar så tillbakalutat att det stundtals nästan rör sig bakåt, något som är förödande om du vill få fyr på dina flyfotade poplåtar. Dessutom är de där fem, sex mer okända låtarna rätt malplacerade i ett sammanhang där den åtta låtar långa raksträckan i mål består av i tur och ordning Fading like a flower, How do you do (party!), It must have been love (allsång!), Dressed for success, Dangerous (popdängan!), Joyride (ballongerna!) och extranumren Listen to your heart (WOW!) och The Look (om den sitter fint? Jovars!).