Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/2

Rhys är bättre än sina låtar

20-åriga Rhys har gjort ett snyggt, internationellt skuret popalbum som dock bara bjuder på en enda riktig höjdpunkt.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Skivrecension

Pop

Rhys

Stages

(Warner)

Sverige är som ni vet inne i en period kantad av sällsynt starka sångerskor. Nu är det 20-åriga Rhys tur att släppa sitt debutalbum.

Rhys Maria Clarstedt Frank kommer från Portland på den amerikanska västkusten men är uppväxt i Stockholm, och albumet Stages har hon framförallt gjort ihop med låtskrivaren Jörgen Elofsson (mest känd för att ha jobbat med Britney Spears, Kelly Clarkson och Celine Dion).

Detta är snygg, internationellt skuren pop där Starfish, duetten med Felix Sandman, fortfarande står ut som det tydligaste utropstecknet med sin sköna, softa attityd. Men det är också en samling rätt anonyma, påfallande mjuka låtar som stundtals kastar sina nyfikna blickar mot mer dansanta och lite tyngre EDM-akter.

Last dance är till exempel en sådan där låt som står och velar utan att riktigt veta vart den ska eller var den borde sätta ner fötterna. Det är en Abbastylad popsång som gärna vill vara Avicii men bara låter som Melodifestivalen 2012.

Det sagt sitter sången där, snyggt och säkert, och för Rhys är detta bara första steget på vad som säkert kommer att blir en lång resa.