Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Laleh i trädgårdsföreningen Bild: Olof Ohlsson

Recension: Laleh - "Det kommer bli bra"

Laleh låter yngre än någonsin på "Det kommer bli bra" - med synth silad genom blåbärssaft och friska visselpartier. Man blir både förtjust, men också en aning förskräckt. GP har recenserat nya singeln från kommande albumet.

Disneypop

Laleh

Det kommer bli bra

(Warner)

Det finns ändå något kusligt pålitligt, nästan lite magiskt, med Laleh Pourkarims musik. Ju äldre hon blir, desto yngre låter hon.

Den Göteborgsfödda artisten bor numera halvårsvis i Los Angeles. Hon befinner sig här ständigt nära musikindustrins största sagodjur: hon har producerat musik till Shawn Mendes, Demi Lovato och Adam Lambert, hon har arbetat med Max Martin.

Man kan tycka att någonting i hennes musik borde mogna till borta i Kalifornien, kanske till och med hårdna lite.

Men barnet i Laleh Pourkarim är uppenbarligen okuvligt. På nya "Det kommer bli bra" låter hon ny och jollrig – som en liten hjulbent gosse med hallonmössa och snickarbyxor.

"Hon vägrar låta tiden förstöra henne"

Vilket inte behöver vara något dåligt alls. Lalehs största tillgång ligger på flera vis precis här: hon vägrar låta tiden förstöra henne så som tiden förstör oss andra.

"Det kommer bli bra" är kort och gott en mycket uppmuntrande låt. Sångerskan fortsätter att odla sin djupt asexuellt ingång till musik – friska partier med visslingar. Textrader om parker och stränder. Synthar som skulle kunna vara silade genom blåbärssaft. Det är som om hon har stängt in sig med barnen i Bullerbyn, Elsa Beskow och en stor mjukgiraff under ett par veckor för att skriva nytt material.

Denna singel blir också, just för att den är så ung, enkel att tycka om. Refrängen är motståndslös och ren. Versen är gnolade och sorglös. Laleh sjunger som om hon har råkat få i sig en gnutta meskalin.

Men samma barnsliga energi gör också också att singeln dras med vissa naturliga besvär. Det Laleh vill säga, det hon vill uttrycka om människan, blir förfärligt svårt att ta på allvar. Bland alla barnkörer, bakom hela denna rustkammare av sötsaker, så känns allting lite tomt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.