Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Vi antar att Kindness inte har ett enormt ego, noterar GP:s Elin Alvemark. Bild: Pressbild Playground

Den här artikeln kan bara du som prenumererar läsa.

Recension: Kindness - Something like a war

Kombinationen av den gravallvarliga, emotionellt övermarinerade 90-talssoulen och mellangärdes lågtemposnusket låter som en bra idé, skriver Elin Alvemark.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Pop

Kindness

Something like a war

(Female Energy/Playground)

Det starkaste är det mjukaste löper som en röd tråd på Kindness "Something Like a War". På förekommen anledning får vi anta att britten Adam Bainbridge valt att kalla sig Kindness. Hen är välanlitad som producent, delaktig i senare kreationer från Blood Orange, Solange och Robyn. I egna projektet bjuder Kindness in utvalda artister som Seinabo Sey, Cosima, Alexandra med flera att gästa som vokalister och låtskrivare.

Albumets hitsingel, duetten ”Cry Everything”, låter Robyn-dänga och fantastiskt. Robyns dockiga och livliga röst gifter sig med Kindness råmande körer. Här skapas en uppstigande spya av kärlekslättnad där duon av femininiteter möts och rekonstruerar känslor kring identiteter och relationer. Innerligheten är det som håller verket samman. Det är intrikat och modernt – kanske är jämlikheten det spännande inslaget som gör popmusiken sexuellt progressiv?

De kreativa samarbetena präglas av en begåvad popkulturell queergemenskap.

Här röns något som kan liknas vid konstnärlig queeraktivism. De kreativa samarbetena präglas av en begåvad popkulturell queergemenskap (vilket delvis går att läsa sig till i presstexten). Att arbeta med generositet och vänskap som metod. Kan kontrasteras med begränsning, kontroll, förminskning och normering som standard. En ”Robynlåt” blev resultatet här. Vi antar att Kindness inte har ett enormt ego.

Andra singeln ”Lost Without” med Seinabo Sey är så finsnickrad soul att den funkar på firmafesten i Norrtälje likväl som den tuffaste klubben på Manhattan. ”Rise Up” är habil radiosoul. På albumet finns rötter i tillexempel pastorala PM Dawn och sensuella D’Angelo. Kombinationen av den gravallvarliga, emotionellt övermarinerade 90-talssoulen och mellangärdes lågtemposnusket låter som en bra idé. Många har fått den och vi har hört mycket av den varan på senare tid. Ofta är det som att lyssna på odriftig känslopop som inte kvalade spellistorna från 90-talet. Där Blood Orange knyter ihop trådar mellan konstnärsgenier som Arthur Russel, Prince och otaliga rapartister påminner Kindness för ofta om Blood Orange med lovande gästartister.

Konstnärlig ledning och spets efterlyses.

För trots allt är det svårt att sammanfatta vad som pågår. Konstnärlig ledning och spets efterlyses. ”No New Lies” med Cosima bär på stråk melankoli a lá Sade. I ”Dream Fall” är Robyns avtryck tydligt. Den rappande Bahamadia på titelspåret förvirrar hellre än förtydligar. I kompetenta ”Call It Down” ställer jag mig frågan om det inte räcker med en James Blake.

Stirr i feminin mystik blir till slut stressande tomt. Resultatet på ’Something Like a War’ blir en uppföljare med modernt anspråk och oskarp stil som lyfter när gästartisterna excellerar.