Uppdraget fortsätter. Låtarna, och de många samplingarna och fältinspelningarna, från oroshärdar och socialt utsatta områden runtom i världen, gör den nya skivan till en blandning av litterärt reportage, radiodokumentär och rockplatta. Rapporterna kommer från Kosovo, Kabul och Washingtons fattigaste kvarter.
När PJ Harvey gör sig till tolk för människor med begränsade möjlighet att själva komma till tals tar hon givetvis på sig ett stort ansvar. Samtidigt har hon naturligtvis sin konstnärliga frihet att luta sig mot.
Det här är utan tvekan ett ambitiöst projekt, i jämförelse med Let England shake har dessvärre PJ bitvis tappat fokus i låtskrivandet, förra plattan var oerhört stringent. Här blir intrycket spretigt och jag förutsätter att det är så Harvey vill ha det, på ett vis illustrerar även det en förvirrande, fascinerande och alltför ofta söndrig värld.
Det ska bli häftigt att se hur PJ Harvey hanterar den här musiken på scenen när hon kommer till Way out West i sommar.
