Sommaren 1976 hade det gått ett halvår sedan Neil Young släppte fina plattan Zuma och det skulle ta drygt två år innan ännu starkare Comes a time dök upp. Men Young var inte overksam under tiden.
Avskalat
Förutom ett album med äldre låtar och ett mindre lyckat samarbete med Stephen Stills spelade han in de här tio låtarna ensam med sin akustiska gitarr. De flesta av dem kom att dyka upp på andra album längre fram, oftast i mer genomarbetade och nästan alltid bättre versioner.
Varken Pocahontas eller Powderfinger låter lika starkt här som de kom att göra några år senare på Rust never sleeps, och även om det är kul att höra de avskalade grunderna till Human high-way växte låten flera klasser när den senare släpptes med fullt band och sångerskan Nicolette Larson i bakgrunden.
De okända låtarna funkar bäst
Det som verkligen lyfter Neil Youngs skiva och gör den intressant för oss andra är de mindre kända låtarna. Fina Give me strength från hans outgivna album Homegrown, det halvt om halvt självbiografiska titelspåret Hitchhiker och The old country waltz - utan stråkar och slidegitarr.
