Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Outshines sångare Erlend Jegstad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Metal-staden Göteborg

Göteborg har ett världsrykte som hårdrocksstad med ett eget sound. Förutom att de största banden alltid återvänt till stan, sägs framgången bero på talangtävlingen Rockslaget och tillgången till replokaler.

I garaget under den gigantiska tegelbruna kloss som rymmer Outshines replokal står tre bilar. En sliten röd Skoda Felicia, en bedagad grönmetallic Volvo 940-kombi och en något piggare grå fransk dambil. Fyra män pressar in sladdar, instrumentfodral, mikrofoner och pedaler i bakluckor och baksäten.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Det går bra ekonomiskt nu som ni ser. Vi har fått sponsorbilar, säger Jimmy Norberg och sveper med en ironisk gest över de tunga karosserna.

Destinationen är Sticky fingers. Det är en speciell kväll för gitarristen Jimmy Norberg, trummisen Fredrik Kretz, sångaren Erlend Jegstad och basisten Reine Svensson, eller Outshine som konstellationen heter. Det har blivit en sju-åtta spelningar på stället sedan starten 2004 – nu ska de testa hur de nya låtarna, som den kommande singeln Here now, funkar på publiken.

Tillsammans med den dåvarande Gislavedsbon Fredrik Kretz spelade Norberg, som då bodde i Smålandsstenar, tidigt i band. 2001 flyttade de till Göteborg, Jimmy skulle plugga och Fredrik började sälja amerikanska 60- och 70-talsbilar. Tanken kom att satsa på musiken på allvar.

Utanför huvudfåran

Efter ett sångarbyte, flera basistbyten, två skivor och fyra till stor del egenfinansierade USA-turnéer, är det dags att försöka få bandet att klättra ett pinnhål i Rocksverige. De vill utvidga sin publik, som idag finns kring Göteborg, Småland och i amerikanska mellanvästern. För att komma ut på allvar krävs samarbete med bokningsbolag och promotionbolag. I vår kommer nya skivan, deras tredje.

Hårdrocken är djupt förankrad i Göteborgs musikscen. Outshine står musikaliskt lite utanför den klassiska hårdrocken. Tyngden och mörkret finns där men deras influenser kommer även från grungen och den mörka syntbaserade rocken. De är ett exempel på hur vittförgrenat stans musikliv är.

Under sina turnéer i USA har de märkt hur starkt Göteborg är som musikaliskt varumärke.

– Folk kan generellt rabbla tio svenska band och säger man att man är från Göteborg nämner de The Haunted, Dark Tranquillity och In Flames, säger Jimmy Norberg.

– Säger vi att vi är från Sverige och Göteborg höjs gaget direkt med 50 procent. Det kan vi tacka de stora Göteborgsbanden för.

Kiss och Metallica förebilder

För att förstå hur Göteborg blev en hårdrocksstad behöver man gå tillbaka i tiden. Det menar Markus Tagaris som var gitarrist och sångare i det insomnade 90-talsbandet Stiff Green Gallop. Tillsammans med Lillis Lundbäck driver han sedan flera år skivbolaget Gain.

– De flesta hårdrocksmusiker i Göteborg är 70-talister och uppvuxna med band som Kiss, Iron Maiden och Metallica. Vi såg dem i Scandinavium och blev sugna på att börja spela själva. Det fanns gott om replokaler på den tiden och på fritidsgårdarna fick man spelningar. Dessutom startade musiktävlingen Rockslaget som blev jätteviktig för Göteborgs utveckling som hårdrocksstad, ja, som musikstad överhuvudtaget, säger Markus Tagaris.

På väggen i hans skivbolagskontor på Lindholmen hängde länge en plansch från Rockslaget. Den var från en semifinal 1996 och bland de tävlande banden finns Hammerfall, Bad Cash Quartet, LOK och Fred’s United Drivers (Timo Räisänens band). Som en påminnelse om att Göteborgs musikscen verkligen vibrerade.

– Hårdrocken var överlag tillgänglig på 80-talet, det skrevs mycket i tidningar som Okej. Om man inte var syntare, och det var man ju inte, så återstod bara hårdrock.

Med band som Mustasch, Hardcore Superstar och Europe är Gain – en etikett under Sonys paraply – helt inriktat på hårdrock som ”funkar i radio”, till skillnad från den hårdare och mer aggressiva metal som under snart 20 år gått under samlingsnamnet The Gothenburg Sound.

– At The Gates startade det där Göteborgssoundet i början av 90-talet, de är pionjärerna som hjälpte fram andra metalband, säger Markus Tagaris.

The Billdal Sound

En av nyckelpersonerna var gitarristen Anders Björler. När han var 16 år och lyssnade på Slayer träffade han den något äldre sångaren Tomas ”Tompa” Lindberg. Tillsammans med bland andra Anders tvillingbror Jonas Björler på bas växte At The Gates fram ur spillrorna av Tompas och Alf Svenssons band Grotesque.

– Det var 1990 och vi var ett par olika band som spelade melodisk death metal, så visst kan man tala om en Göteborgsscen, säger Anders Björler och jämför situationen med Seattle när grungen tog fart.

Samtidigt menar Anders Björler att det kan vara missvisande att prata om The Gothenburg Sound som en spegling av det tidiga 90-talets lokala death metal-scen. Dels existerade inte begreppet när At the Gates stod på toppen 1995, det myntades i backspegeln när bandet redan hade splittrats, dels menar han att The Billdal Sound kunde vara ett lika passande namn; det var där flera av medlemmarna i At The Gates, In Flames och Dark Tranquillity växte upp.

Genom åren har Anders Björler många gånger fått frågan om hur Göteborg lyckades sätta sig på hårdrockskartan med sådan kraft, men han svävar fortfarande lite på målet när han svarar.

– Jag tror att studiecirklarna hjälpte till. Det var rätt enkelt att få pengar till instrument och utrustning, säger Anders Björler och berättar att At The Gates fick sina grejer betalda av Svenska Kyrkan.

– (skratt) De tittade på oss när vi kom in i våra tröjor med upp-och-nedvända kors men ingen brydde sig, de var väldigt avslappnade.

När At The Gates lade av 1996 hade bandet släppt fyra album där det sista, Slaughter of the soul, kommit att hyllas som det kanske mest inflytelserika albumet någonsin inom melodisk death metal. Bandet hade gjort massor av spelningar i Europa och två längre USA-turnéer.

Men framgången hade ett pris.

– Det var kaos och konstant misär, alltför mycket gratissprit och dåligt med pengar. Dödsmetall är en liten genre och där fanns överhuvudtaget inga pengar att tjäna. Men det var ju spännande också, vi var i 20-årsåldern och flöt liksom bara med.

– Så visst, det var en omtumlande tid, men både banden och musikstilen har gått vidare i livet. I dag har The Gothenburg Sound mest ett nostalgiskt värde, säger Anders Björler.

Av stans just nu största hårdrocksband In Flames, Hammerfall, Mustasch och Hardcore Superstar – Markus Tagaris talar om dem som Göteborgs eget Big 4 – är det bara In Flames som med sin melodiska death metal stammar ur det hårda Göteborgssoundet. Men de andra banden har kunnat dra viss nytta av sin geografiska hemvist.

– Framgångsreceptet handlar främst om att Göteborg är en så liten stad att bandmedlemmarna känner varandra, de har spelat ihop i olika konstellationer och triggas av varandras framgångar.

Behåller sina dagjobb

Killarna i Outshine, som ännu inte nått in i den hårda rockens svettdoftande finrum, upplever att konkurrensen om utrymme är hård i Göteborg.

– Klimatet är otroligt tufft för oetablerade band. Det var nog lättare för 10-15 år sedan. Om man befinner sig i mellanskiktet måste man själv betala inspelningen och skiv­lanseringen.

Enligt Jimmy Norberg kostar det 100 000 kronor eller mer att göra en proffsig skiv­inspelning, pengar som de har tagit ur egen ficka. Men det är mycket mer än en dyr hobby, konstaterar sångaren Erlend Jegstad, när tekniken är levererad till Sticky fingers och vi sitter på ett fik före soundcheck.

– Vi älskar att spela och tänker fortsätta hur det än går. Vad var det vår förra platta hette? frågar han retoriskt och svarar sig själv:

– Until we are dead.

I USA har de märkt av en större samhörighetskänsla än i Göteborg. Banden berömmer varandra och man tackar alltid förbandet under en spelning.

– Här håller banden mer på sina kontakter och möjligheter, det kan bli rätt skitnödigt, säger Jimmy Norberg.

I väntan på det stora genombrottet jobbar de heltid – Jimmy Norberg med bolaget Dead Tree Music och produktutveckling på Volvo, Fredrik Kretz med sina bilar, sångaren Erlend Jegstad som trubadur och trädgårdsmästare och basisten Reine Svensson med it och ett eget klädmärke.

Men ikväll ska de köra skiten ur publiken på Sticky fingers. När det är dags att gå på scenen är det svartklädda bandet fyllt av adrenalin.

FOTNOT: Rockslaget är en musiktävling som GP:s nöjesbilaga Aveny var med och drog igång 1990. Tävlingen kulminerade varje år med en final på Lisebergs stora scen. I slutet av 90-talet bytte tävlingen namn till Göteborgstalangen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.