Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Melissa Horn har slutat spela med

Melissa Horn klirrar med teskeden i koppen och sitter tyst i tio sekunder. Hon har just fått en fråga som hon först skrattat åt: ”Du avslutar din skiva med en suck. Är det en suck av lättnad eller av uppgivenhet?” – Hm, ja, inte är det lättnad i alla fall. Det brukar ju inte handla om det i mina låtar.

Jag stod och tittade ut genom fönstret i pressrummet och kunde konstatera att Borlänges kommunhus ser ut som det typiska, svenska kommunhuset. Rött tegel, innergård med rökruta och ett kulturkafé på bottenvåningen. Det var andra kvällen på Peace & Love-festivalen 2012 och förmodligen hade jag sovit för lite och jobbat för mycket för jag kände mig ganska ynklig. Gick ner för trapporna, ut i folkmyllret. Min nästa programpunkt låg långt senare på kvällen, kanske till och med på natten, och jag bestämde mig för att helt enkelt följa folket. Tusenfotingen förde mig över en bro till en scen jag inte tidigare besökt och på den ställde sig snart Melissa Horn inför tusen och åter tusen människor. ”Melissa Horn? Hm ...” tänkte jag.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

En kvart senare kom, som en annan svensk stjärna sjunger, alla känslorna på en och samma gång. Just där och just då sköt Melissa Horns raka sånger en hänsynslös skottsalva rakt i mitt blödiga hjärta.

– Jag minns den kvällen, det var en av de finaste på hela turnén. Det gick inte att gå och lägga sig och jag var vaken hela natten, säger Melissa.

Den inledande frågan om sucken var egentligen ledande, de nio låtarna på den nya skivan Om du vill vara med mig signalerar ingen lättnad, ingen lättja över huvud taget. I stället är det en mörkare och faktiskt både argare och mer uppgiven Melissa Horn som hörs. Tydliga texter, uttrycksfull sång, dramatiska arrangemang. Hon trivs med beskrivningen.

– Jag tar mörkret som en komplimang, det är ju sådana plattor jag själv gillar bäst. Texterna krävde mer av mig den här gången. För att göra de här låtarna rättvisa var jag tvungen att utveckla min berättande röst och ta i mer när jag sjöng.

Turné med LeMarc

Sångerskan Maritza Horn och narkosläkaren Eddie Weitzberg fick tre barn, mellanbarnet döptes till Melissa. Astrid Melissa Edwarda Horn Weitzberg fick sin första gitarr i konfirmationspresent och kort därefter skrev hon sin första låt på svenska, något hon kände var en ”fantastisk aha-upplevelse”.

Under gymnasietiden blev det mer och mer klart för henne att det var musiken hon ville syssla med, hon ville skriva sånger, texter, låtar. Hon var bara 20 år och hade släppt singeln Långa nätter när hon fick erbjudandet om att värma upp för Peter LeMarc på hans turné 2007.

Nu, sex år och fyra skivor senare, räknas hon tillsammans med Robyn och Veronica Maggio som Sveriges största kvinnliga artist. Hon verkar i en singer/songwriter-genre som av hävd är mansdominerad, men hon har lyckats slå sig in bland alla Lasse och Uffe och gjort rejält avtryck hos kanske framför allt kvinnor i hennes egen ålder. Och hon har fått väldigt många kvinnor att plocka upp gitarren och börja göra egna låtar. Det finns naturligtvis en anledning till det: Melissa Horn har aldrig backat för att vara personlig i sina texter.

Hon är i allra högsta grad personlig också på Om du vill vara med mig, men när det kommer till intervjuer mejlas stränga förhållningsregler från skivbolaget om att hon bara pratar om musiken och sitt artisteri.

– Jag har varken skrivit eller sett en sådan lista, men jag förstår varför. Jag har råkat ut för journalister som bara vill gräva i det privata, ”vem är du ihop med nu då, hur går det med killarna?” och det är inte intressant. Samtidigt så går det ju inte att skriva den sortens texter jag gör och inte alls kunna prata om dem, det förstår jag ju också. Svårt det där, jag har funderat mycket men inte riktigt kommit fram till hur jag ska förhålla mig till det. Jag är verkligen ingen räv på intervjuer.

Men om man bara talar om textförfattandet i mer allmänna termer, ser du dig då som en person som känner mycket?

– Inte mer än andra, va? Eller? Det finns såklart människor som är bra på att stänga in saker, men de känner väl fortfarande? Gud, om man kunde förstå hur andra fungerar, så mycket lättare allt skulle vara! Men visst, det är klart att jag är en känslomänniska och jobbet jag har spär ju på det.

Skriver du för att bearbeta saker eller för att belysa dem?

– Njae, det är ju sällan en jättechock. Som att det ligger helt utanför mig, en hand man inte styr, så är det inte. Men jag är tacksam för att jag har den kanalen och mitt känsloliv mår nog bra av det. Det är jobbigt ibland när skrivandet avslöjar hur saker och ting ligger till, att jag kan blunda om saker hur mycket som helst i mitt vanliga liv men att det inte är så jag känner egentligen.

Där hon på tidigare skivor skrivit om kärlek och relationer, om att hitta rätt, välja fel, göra slut och försöka glömma så finns det ett nytt tema på Om du vill vara med mig. Särskilt titelspåret är en uppgörelse med alla som vill ha en del av henne utan att hon själv kan sätta villkoren, att hon de senaste åren känt att hon inte räckt till i relationerna till sina närstående när det varit mycket med jobbet, att hon haft svårt att säga nej och visa stolthet över det hon håller på med. Men att det får vara slut med det nu.

– Jag hör den låten som en jävla försvarsmarsch. Musiken är så viktig för mig, jag älskar att göra det här, och just nu är det det som kommer allra först i mitt liv. Jag kände att jag behövde ta den i försvar. Att vara med någon som har en passion för vad som helst kan vara svårt. Det senaste året har jag upplevt att det varit svårt att räcka till och ta hänsyn. För mig går den känslan och tankarna kring det som en röd tråd genom hela plattan. Men just på grund av ämnet så var det extra svårt att skriva den här gången.

Behöver egentid

Så när det efter avslutad turné, nästan ett helt år ledigt och en väldig massa dötid var dags att sätta sig ner och skriva så fick Melissa Horn skrivkramp, sköt upp och sköt upp och kände både press från sig själv och alla hon jobbar med. Samt en tydlig önskan om att få vara för sig själv och jobba för sig själv. Hon flyttade hela produktionen av plattan till anrika PUK-studion i Danmark, tog med sig sitt musikergäng och kunde jobba hela dagar och nätter utan att någon skulle behöva sköta sina ”vanliga” relationer, hämta på dagis eller känna sig stressade av världen utanför. Och hon bestämde sig för att våga säga nej till de vardagliga kraven.

– Det gick upp för mig att jag behövde en massa egentid, att jag behövde prioritera bort andra och säga ”jag kan inte träffa er nu”. Låsa in mig och känna både ”fan vad skönt!” och ”fan vad tråkigt!”.

Ett tröttsamt spel

En lösning skulle såklart kunna vara att skaffa sig ett halvtidsjobb under lediga perioder, för att hitta ett sammanhang, och Melissa har haft seriösa funderingar på att göra just det. Mot slutet av den ettåriga ledigheten som föregick skrivkrampen var hon så rastlös att hon helt enkelt var tvungen att göra en skiva. Hon försökte verkligen njuta av att vara ledig och hon inser att det är förmätet att säga att det bara är ett problem att kunna göra det man älskar, livnära sig på det och få vara ledig, men när hennes vänner säger åt henne hur bra hon har det så vill hon säga åt dem ”try it, så får ni se hur det känns”. Samtidigt är hon, precis som så många and­ra, mån om att spela det sociala spelet rätt och vara så många som möjligt till lags. Hålla med om saker för att göra andra glada. Vara omtyckt. Ett tröttsamt spel som är svårt att ta sig ur, men när det gäller musiken har Melissa Horn bestämt sig för att sluta spela med.

Man skulle alltså kunna säga att den där uppgivenheten i texterna på Om du vill vara med mig i själva verket är kryddad med en hel del stridsvilja.

– Det går väl hand i hand? När man inser att man lever ett helt annat liv än dem man omger sig med. Låten Om du vill vara med mig har sitt ursprung i en låt jag skrev som barn, som sjuåring, och då gick den ”Om du vill vara med mig – kom igen!” och så är det ju fortfarande. Till slut kommer man till en punkt när man är ego nog att säga ”men vet du vad, sån här är jag och du får ta mig som jag är”.

När skivan nu är släppt och alla har fått höra den återstår den allra roligaste delen av artisteriet: att få möta sin publik och sjunga sina sånger för dem. Under Melissa Horns förra 39 datum långa Sverigeturné såg hon mycket fram emot de fyra utsålda kvällarna på Cirkus. Hemmaplan, en massa vänner och en fantastisk publik. Spelningarna blev otroliga, hon njöt av varje sekund, men efteråt var hon helt slut och hade ändå tio spelningar kvar. Hon tog in för mycket, fanns för sina gäster efter varje spelning och slet ut sig mentalt. Återigen ett exempel på det sociala spelet och svårigheten att säga nej. Vid planeringen av den nya turnén, som ligger kloss an skivsläppet med premiär i Oslo den 23 oktober, lades Cirkus därför in i mitten av svängen.

– Det blir ju aldrig ”en helt vanlig kväll” när jag är på Cirkus, men jag ska verkligen försöka att inte känna att jag måste leverera efter spelningarna också. Inte träffa alla polare varje kväll utan gå och lägga mig i stället. Jag har ju 35 spelningar att göra så jag måste orka och försöka se till att inte bli sjuk. Det är dags att börja träna, tror jag.

Namn: Astrid Melissa Edwarda Horn Weitzberg.

Född: 8 april 1987 i Stockholm.

Aktuell med: Skivan Om du vill vara med mig och en 33 spelningar lång höstturné som kommer till Göteborgs konserthus den 29 november.

Dygnets bästa timma?

– Hela natten.

Förebilder?

– Otaliga, men inga husgudar.

Om att själv vara förebild?

– Jag blir jättegenerad, men det är klart att det känns kul. En jättekomplimang. Jag är i en genre där det behövs kvinnliga förebilder, det finns inte så många.

Om att få slut på saker att skriva om?

– Jag tänker nog att varje platta ska bli min sista och det låter såklart lite drastiskt. Men om jag får tre barn, är det då det jag ska skriva om?

Bästa rådet du fått?

– Att lyssna på MIN magkänsla och ingen annans.

Läser just nu?

– Jag läser faktiskt inte böcker alls.

Om Göteborg?

– Jag har framför allt ett förhållande till Göteborgs konserthus. Jag älskar det stället. Första gången jag var där var precis i början, när jag var förband till Peter LeMarc och jag var ung och blyg. Vågade inte käka med de andra, höll mig mycket på hotellet och jag minns att jag åt på McDonalds på Avenyn. Jag säger inte detta för att det är GP som frågar, men publiken är alltid härlig i Göteborg. Den är rolig att spela för, alltid ”med” och drar sig inte för att ropa och så.

Favoritackord?

Om jag har ett favoritackord på gitarr? Ja, det har jag faktiskt. Ett D med F# i basen.

Om att bli kallad ”lillgammal”:

Det är kanske inte alltid så poppis att vara melankolisk när man är 20, men vad ska man göra?

Norge:

Nordnorge är det absolut vackraste jag sett. Och så är norrmännen väldigt trevliga.



PUK på plattan

PUK-studion ligger utanför Randers i Danmark och blev populär framför allt på 80-talet då storheter som George Michael, Elton John och Depeche Mode gjorde några av sina allra största skivor där. PUK ligger mitt i ingen­stans med rapsfälten runt hörnet och sägs vara känd för att inbjuda till inspelningssessioner dygnet runt på grund av att det inte finns något annat att göra i närheten.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.