Många är säkert avundsjuka på Kim Abelsson, Pusterviks heltidsanställde bandbokare och en av countryklubben Woody Wests grundare och eldsjälar. Glida runt på musikfestivalen South by Southwest (SXSW) i Austin och lyssna på lite sköna band i solen, hur jobbigt kan det vara?
Säg såhär. Under sex intensiva dygn i Texas huvudstad Austin räknar Kim Abelsson (och hans kollega Martin Hultqvist) med att hinna se minst 70 spelningar. Helst vill han klämma in 100. Den som är lite slängd i huvudräkning inser snabbt att Kim Abelsson då kommer att se kanske 15 spelningar per dygn. Varje dygn. I en vecka. Det kräver mer än bekväma skor och millimeterplanering, det förutsätter ett närmast maniskt musikintresse.
Det ska skramla
- (skratt) Jo, kanske det. Att stå på ett fält med 10 000 andra är inte min grej. Jag gillar spelningar med skymd sikt, dåligt ljud och skrammel från en bar. Det är så musik ska upplevas.
Hur viktig är SXSW för Woody West?
- Jätteviktig! Detta blir mitt tionde eller elfte besök på SXSW. Det är ju värdens största branschfestival, jag måste vara här. Det är här jag får en bild av vad som kommer att hända under resten av året, vilka band och artister som "highlightas" med bra spelningar och som bolagen kommer att satsa på framöver.
Händer det att du går på sådana hajpade spelningar med band som du funderade på att ta till Pustervik och tänker att "nämen, usch, vad f..n är det här"?
- Oh ja, varje år. Det är också en orsak till att det är viktigt att vara här, att jag får se banden med egna ögon. Men det händer ju också att jag blir extremt positivt överraskad av artister och band som kanske inte alls hyllats.
Har du något exempel?
- Sam Outlaw häromåret. Då var vi väl elva personer i lokalen, och ett par av dem samlade ihop tomflaskor. Första gången jag såg The Head and the Heart kände jag också att "shit, det här kommer ju att explodera". Samma sak med Fleet Foxes.
Trelåtarsregel
Flera av banden som Kim Abelsson bokat till Pustervik har han först sett här, och med tanke på hur späckat hans schema är under festivalveckan borde han inte slösa bort sin tid på halvdana konserter, kan man tycka.Men han brukar ändå ge banden rätt gott om tid.
- Spelningarna är 40 minuter långa och oftast stannar jag kvar hela tiden. Även om det är riktigt tråkiga band brukar jag i alla fall ge dem tre låtar. Sedan skyndar jag vidare.
Med 2 000 bokade akter kräver varje ny dag i Austin en noggrann planering, annars finns risken att man hamnar bland helt fel band och tvingas köa bort ett par timmar för att komma in någon annanstans.
Viktig mässa för branschfolk
- Det bestående intrycket av SXSW är detsamma varje år, detta är en gigantisk branschmässa med allt vad det innebär och är egentligen inget för den vanlige musikälskaren. Bland alla guldkorn och magiska spelningar exponeras du också för mängder av skräpband, dåliga förutsättningar, fruktansvärda PA-system och enorma köer, säger Kim Abelsson.
- För "vanliga människor" finns det absolut bättre musikfestivaler att besöka, men för branschfolk är SXSW fortfarande den viktigaste platsen att vara på. Även om det är vansinnigt trångt.
Vad har varit bäst i år?
- Oj, låt mig se ... Margo Price var väldigt bra förra året och ännu bättre nu, minst sex fyrar! Även Sam Cohen & The Resistance Band med Kelis, Jason Lytle från Grandaddy och Kevin Morby som gäster var helt magiskt.
