Depeche Modes låtskrivare (nåja, Dave Gahan får ju komma till tals ibland) ger sig ut på en solotripp –sexton relativt korta (tre fyra minuter) instrumentala stycken som han spelat in i hemmastudion i Santa Barbara. En slags medelålders lyxversion av det urgamla konceptet sovrumstechno alltså.
Bredden och variationen är imponerande. Det växlar mellan tungt maskinella sound, industri närmast (Brink), fintrådig elektronica (starka öppningsspåret Pinking) och Aphex Twin-burkigt atmosfäriska mini-epos (den fina Europa hymn).
En favorit är annars den elektro-ettriga Stealth och så den i sammanhanget närmast glättiga Hum som mixar tyskt ljudande funkig techno, samtidigt modern och nostalgiskt krautig, med dubbiga ekon av den gamla skolans Depeche-klanger.
Ibland blir det alltför fragmentariskt, bara snygga ljudsekvenser som inte riktigt leder någon vart. Man hade kunnat önska att Gore både sållat hårdare bland idéerna och tagit de bästa av dem ytterligare lite längre.
Men som Depeche-fan är det förstås kittlande att få ta del av sådana här djupt personliga utsvävningar från en av den moderna popmusikens allra främsta låtskrivare.
