Hej Gröna Lund, jag heter Måns Zelmerlöw. Fattar ni hur taggade vi är?".
Nästan en vecka har gått sedan segern i Wien och vinnarleendet sitter fortfarande kvar. Med en mycket blandad publik där många hade stått och väntat i flera timmar framför scenen, bjöd Måns Zelmerlöw publiken på det de flesta hade kommit för att se och höra, hitsen från Melodifestivalen. Man fick Hope and glory, man fick Cara Mia (Nu gäller det", som två tonårstjejer bredvid mig kommenterar den låten) och man fick förstås Heroes i en glädjeexplosion med blixtar, dunder och blågult konfettiregn.
Publiken fick också en stunds förvirrat inledningssamtal mellan Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård och Gröna Lunds artistbokare Kenny Mattsson där det kommer fram att Stockholms stad precis skänkt allas vår Mums-Mums en synt. Wanngård sa också att hon skulle göra allt för att få Eurovision Song Contest 2016 till Stockholm: Vi behöver det. Vi är alla hjältar.
Alla i bandet, inklusive Måns, var svartklädda. Eller ja, Måns bar en vit T-shirt under skinnjackan och ett par vita basketskor. Den här premiärspelningen blev till en timmes triumffärd på den långa triumffärd som turnén kommer att bli, vad än Måns Zelmerlöw hittar på. Det vet han om och han utstrålar tacksamhet och självsäkerhet i en väldigt typisk Måns-mix.
Det är, som jag skrev i början, låtarna från Melodifestivalen, som tas emot med störst jubel och med stegrande allsångsvolym. Det är möjligt att de nya låtarna från skivan som kommer ut i nästa vecka, Perfectly damaged, kommer att bli publikfavoriter och att de visar att Måns Zelmerlöw tar nya steg framåt och uppåt på artisthimlen, men på Grönan blev de mest som pauser, visserligen glädjesprudlande, energiska och väldigt glada pauser presenterade av Måns, men mest kompetent pop i väntan på hitsen. Dock presenterade han Should’ve gone home som en möjlig andrasingel från den nya plattan och ja, det är en låt med housefeeling som nog lär passa perfekt att plocka fram när den värsta Heroeshajpen börjar ebba ut.
Mest av allt imponerar pågen från Lund med sitt sätt att vara på scen, han är totalt avslappnad. Taggad, men till synes helt obesvärad av premiärnerver och höga förväntningar. Han mellansnackar lätt och ledigt om den gångna veckans hysteri, skojar om när det rasades över att han på bild, möjligen, kanske, vilade fötterna på en albansk flagga. Det kanske istället var en bordsduk och då passade han på att be om ursäkt till Magdalena Ribbing. En bordsduk ska ju vara på bordet och ingen annanstans.
Den leende och oändligt glada triumffärden har bara börjat.
