Om Tha Carter III var en fantastisk rymdfärd och The Rebirth en kraschlandning ackompanjerad av tråkiga hårdrocksriff, så är Tha Carter IV morgonen efter. Komplett med mörker och ångest. Man kan klaga på Lil Waynes ibland fåniga oneliners, men inte bortse från den briljans han besitter och som uppenbarligen kommer av att han låter sina ord lämna munnen utan att gå via ett filter. Den här gången med en nästan pinsam öppenhjärtighet. Måhända med beats som ibland är sådär, men med tillräckligt bra låtar för att han ska vara förlåten till nästa flippade rymdfärd.
Lil Wayne | Tha Carter IV
Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.
ANNONS
ANNONS