29-årigaIiris Viljanen, ursprungligen från Finland, har de senaste året varit en av de mest kritikerrosade popartisterna i Sverige. För henne är texten och berättelsen minst lika viktig som musiken. Med låtar som "Ska vi fira", "Årstavikens strand" och "Farväl utan läppar" gör hon musik av tankarna.
– Jag går runt och tänker väldigt mycket på texter och ord. Och ibland skriver jag. Men jag har inte en hårddisk med fulla texter. Jag skriver inte så mycket, men tänker för mycket, säger hon och fortsätter;
–Jag vet inte riktigt hur det går till. Det är sådär pågående hela tiden. När jag gör saker eller ser saker tänker jag konstant på olika berättelser, historier eller ord. Lite som en dagbok. Det är ett sätt att förstå livet.
"Jag bygger upp en värld"
Under 2016 släppte hon två album, den instrumentala pianoskivan "Kiss me, stupid" och"Mercedes". Ilåttexterna använder sig Iiris Viljanen av karaktärer, i stället för sig själv.
–Jag utgår från mig själv en del. Men det blir ofta en viss karaktär som har huvudrollen. Det blir inte jag utan någon kvinna eller sådär. Som någon som har huvudkaraktären i en bok eller film. Jag bygger upp en värld omkring den personen.
LÄS MER:Iiris Viljanen rappar om livet
Den 12 augusti spelar Iiris Viljanen under Way out west och besöker festivalen för första gången.
– Jag har många gånger tänkt att jag ska dit och gå på festivalen. Men det har varit så mycket annat alla somrar. Det känns lite roligt att jag inte lyckats åka dit förrän jag ska spela själv, säger hon och fortsätter:
–Regina Spektor spelar samma dag så henne vill jag se. Många kanske tänker att min musik liknar hennes för att hon spelar piano och sjunger. Men det är ganska olika saker. Jag har sett henne i Finland, men det var flera år sedan. Så det ska bli roligt att se vad hon gör nu.
LÄS MER:Iiris Viljanen åker på sommarturné
På Way out west kommerIiris Viljanen spela tidigt på dagen, redan klockan halv ett.
– Det blir som en slags lunchkonsert, kanske en liten annan inramning. Hoppas det blir sol. Det verkar mysigt mitt i en skogsplätt omringad av skog.
Tar bandet med sig
Oftast spelar honsjälv, men då och då tar hon med sitt ett band.
–Det blir speciellt på det sättet, ganska stor skillnad. Vi är bara fyra personer, men alla spelar flera instrument så själva soundet blir varierat. När jag spelar solo blir det fint på ett annat sätt, avskalat. Men jag tycker det är skönt att spela med band för då står inte jag i fokus hela tiden. Det händer mer på scen.
Känns det svårt med en festivalspelning mitt på dagen?
– Nej, för mig känns det inte så jobbigt, men kanske för någon i bandet.
Till hösten är planen att fortsätta spela och fundera på nytt material.
–Jag ska börja utforska igen. Men jag vet inte riktigt vad som kommet hända. Det är skönt att bara göra och se vad det blir.
