Det är mycket blod i Jenny Hvals nya musik, den norska sångerskan har bland annat inspirerats av skräckfilmer från 70-talet, italiensk giallo, men även Brian de Palma´s Carrie är en självklar referens.
Jag har jämfört Hval med PJ Harvey och Kate Bush tidigare; hon skulle kunna vara performancekonstnär, men använder popmusik som konstnärligt uttryck. I ena sekunden kan musiken vara förförisk och elegant, i nästa ögonblick är det komplext och på gränsen till provocerande, i synnerhet texterna.
Lyhörd, suggestiv produktion dessutom, signerad Jenny Hval och noisemusikern Lasse Marhaug. Det går inte att lyssna passivt.
