Recension: Jack White, Way Out West, torsdag
Med gitarrer som lät likt tungt lastade traktorer släckte Jack White första dagen av Way Out West. En rockman med värdigheten i behåll, fötter i historien och plektrumfingrar i nutiden tryckte på distpedalen och stängde aldrig av.
Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.
Denna artikel är endast för prenumeranter.
2 månader för 1 kr!
Få full tillgång till allt innehåll på gp.se. Ingen bindningstid.
Under 30? Då har du extra förmånliga priser.
Visa allt som ingår
Redan prenumerant? Logga in för att läsa: