Recension: Cat Power, Konserthuset, söndag
Cat Power gick en hård match med både Bob Dylan och sig själv när hon tolkade ikonens klassiska spelning från 1966. Bitvis är det pretentiöst så det dånar om det. Men det blir också långa stunder när Cat Power trollbinder med sin sång, skriver Johan Lindqvist.
Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.
Denna artikel är endast för prenumeranter.
2 månader för 1 kr!
Få full tillgång till allt innehåll på gp.se. Ingen bindningstid.
Under 30? Då har du extra förmånliga priser.
Visa allt som ingår
Redan prenumerant? Logga in för att läsa: